Tog mig en härlig promenad idag. Det var bara så underbart väder. Må jag säga. Men det var inte ens det bästa. Jag fick gå min promenad i underbart sällskap.
Vänner, ah, vänner. Livets salt. Livets allt.
Jag filosoferar ofta kring det där med mina vänner. Och jag är nog lyckligt lottad. Har så många fina vänner. Utan dem, ingen glad Micko.
Tack för att ni finns. Tack Catta för den fina promenaden!
2 kommentarer:
Tack själv! Kände mig igen som en starkare person efter promenaden. Luv ya!
LUV!
Skicka en kommentar