Grönt te

Jag har haft en liten paus igen i skrivandet. Så kan det gå när det är veckoslut och allt bara flyter förbi. Planerna går i stöpet. Och då finns det inte en tanke kvar i skallen. Vad sku man då kunna tänkas skriva om? Absolut inget. Och då är det bättre att bara vara tyst. För att citera en av mina studiekompisar: om man inte har nåt klokt att säga är det bättre att vara tyst!

Det är en bra grej, och det tänker jag på ofta.

I och för sig vet jag inte om det jag kommer att skriva nu är så värst klokt. Men i alla fall har det med grönt te att göra. Jag tycker egentligen inte så mycket om grönt te. Det är trendigt och hälsosamt, men jag tycker ofta det smakar hö. Tyvärr. Och det hjälper inte att man försöker gömma hösmaken med nån citronarom.

Men det finns ett otroligt gott grönt te, som också jag tycker om. Jag är min syster evigt tacksam som en gång för länge länge sen kokade en kopp gott grönt te åt mig. I Tokyokan får man köpa det goda teet, som har rostat ris i också. Det är så himmelens gott.

När jag sitter och tittar på Mumin, Cars, Alfons Åberg, Bamse, Postis Per, då är en kopp av dettahimmelska te en räddare på alla tänkbara sätt.