Ikväll träffade jag en så kär vän, som jag inte träffat på länge, och det var så härligt. Ni vet de där vännerna man har, sedan länge tillbaka. Som man inte träffar varje dag. När man väl träffas förstår man inte varför det inte skett tidigare. Det är garanterad kvalitet från första början till det plötsliga slutet. Det är fina stunder säger jag.
Det känns fint med sådana här gamla godingar till vänner. Vi känner varann bra, vi har samma sociala ork och gläds över stunden vi har suttit tillsammans. Sedan skiljs vi utan att gråta över att det kanske tar en stund tills vi ses igen. Den stunden väntar jag på redan nu. Ändå blir det inte på en tid, jag vet det, för jag känner oss.
Det var plus att vi träffades på restaurangen Mange sud. Hade aldrig varit där och jag funderade hela tiden hur månne namnet uttalas. Är det mange som på franska eller mange som man skulle kunna kalla någon som heter Magnus? Gott var det. Och pluspoäng för att vi satt där med ett gäng bröllopsgäster och ett brudpar. Det var intressant att se någon fira bröllop på en krog med en massa andra människor, inte privat och en torsdagkväll. Visst blev det ju ett snyggt datum: 31012013. Synd att det i februari inte finns 31 dagar, då sku det ännu snyggare.
Betjäningen på krogen var vänlig. Kanske nästan lite för vänlig eller påträngande, inte vet jag? Jag blir besvärad när det blir övervänligt...eller kanske det bara kändes tillgjort. Men summan var: Gå dit o ät. Det var riktigt gott. Och ifall du bestämmer dig för Cesarsalladen: Den är massivt stor. O ta med dig en god vän, då blir det ännu bättre!
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
29.1.13
Hur vågar du? - om att publicera bilder på nätet
Jag har ett jobb som med jämna mellanrum kräver lite bilder. Bilder av människor, bildidéer om det ena och det andra. När jag ändå ofta är i farten, gillar det där med bilder, blir det ofta bilder av mina barn. De får sedan posera på olika ställen: Jag behöver en bild till jobbet, säger jag. Än så länge ställer de snällt upp. Frågar om de ska synas på fejan? Ska vi titta på bilden av mig.
Idag undrade jag om jag får använda några bilder av Cattens lillaB i en av mina jobbpostningar. Hon svarade snällt ja självklart. Och i samma veva blev jag uppmärksammad på det här med att publicera bilder av sina barn, att publicera bilder överhuvudtaget på nätet. Jag är inte så skrämd av det. Än så länge tycker också barnen det är helt ok att de figurerar på olika sidor. Det finns väl inget de gillar mer än att se sin egen bild? Borde man vara skrämd och försiktig`?
Nog har jag ändå tänkt att nakenbilder på barnen behöver man inte publicera. Eller överlag, publicera sådant som är bra, sådant jag själv sku acceptera. Jag vill ju inte själv heller uppträda på nakenbilder på nätet. Inte vill jag heller att någon lägger ut bilder av mig som inte är till min fördel. Jag tänker väl på barnen så, om de på riktigt ser fina ut, bilden är lyckad eller det är någon liten rolig vits med bilden, kan det inte vara så farligt.
Så är det ju de där copyright grejerna. De är sedan en annan grej.
Här en bild som visar mig och mitt barn. Hade det varit bättre med en bild av en blomkruka?
Idag undrade jag om jag får använda några bilder av Cattens lillaB i en av mina jobbpostningar. Hon svarade snällt ja självklart. Och i samma veva blev jag uppmärksammad på det här med att publicera bilder av sina barn, att publicera bilder överhuvudtaget på nätet. Jag är inte så skrämd av det. Än så länge tycker också barnen det är helt ok att de figurerar på olika sidor. Det finns väl inget de gillar mer än att se sin egen bild? Borde man vara skrämd och försiktig`?
Nog har jag ändå tänkt att nakenbilder på barnen behöver man inte publicera. Eller överlag, publicera sådant som är bra, sådant jag själv sku acceptera. Jag vill ju inte själv heller uppträda på nakenbilder på nätet. Inte vill jag heller att någon lägger ut bilder av mig som inte är till min fördel. Jag tänker väl på barnen så, om de på riktigt ser fina ut, bilden är lyckad eller det är någon liten rolig vits med bilden, kan det inte vara så farligt.
Så är det ju de där copyright grejerna. De är sedan en annan grej.
Här en bild som visar mig och mitt barn. Hade det varit bättre med en bild av en blomkruka?
28.1.13
Bilburet folk
Idag körde jag med min gamla goda bil till butiken. Åååh så jag älskar att ha bilen just den dagen i veckan då jag åker och storhandla. Den är oersättlig. Faktiskt.
När jag satt i bilen funderade jag på folk med bil, folk som kör bil. Finns det månne någon undersökning som påvisar att män är bättre på att köra bil än kvinnor, eller tvärtom? Kan man överhuvudtaget påstå att det ena könet kör bättre än det andra, sådär överlag?
Jag vet att det finns vissa som kunde slå näven i bordet just nu och säga: Det är klart att män kör bättre. Kvinnor är kvinnor i trafiken...
Dem skulle jag inte ge så många öre för, de typerna.
Jag funderade över olikheterna, mellan kvinnor och män som kör bil, som jag känner. Jag tänkte på en massa saker. De här sakerna kan jag räkna upp:
1. Jag känner kvinnor som säger att de inte vill köra i någon viss stadsdel (typ centrum) eller inte vill köra i vissa slags före, oväder till exempel, snöstorm eller ösregn. Jag har aldrig hört en man säga så.
2. Jag känner fler kvinnor än män som sagt att de inte gillar att köra, därför kör de inte.
3. Jag känner män som anser att de är kungar i trafiken, världsbäst och säkrast i världen.
4. Jag vet om några par i vilka mannen alltid kör, undantagsvis kör kvinnan då de åker på en fest och mannen druckit för många öl för att kunna köra hem. Jag känner inga par där rollerna skulle vara motsatta, mannen kör endast då kvinnan är lätt rund under fötterna...
5. Jag tror att de kvinnor som är trevliga att åka med (läs: jag inte är rädd att åka med) är de som gillar att köra bil.
6. Jag åker ogärna i bil med en kvinna som är osäker eller en man/kvinna som tror sig vara världsbäst. Varför säger jag "kvinna som är osäker", jo orsaken är att jag aldrig varit i en bil som en osäker man kört, ingen man har erkänt sin osäkerhet. Men som sagt, de enligt egen utsago världsbästa brukar oftare vara män och de är precis lika skrämmande, om inte mer.
O vad vill jag komma fram till? Absolut inget. Det vara bara det här jag tänkte idag när jag körde från munksnäs till munkshöjden och tillbaka.
När jag satt i bilen funderade jag på folk med bil, folk som kör bil. Finns det månne någon undersökning som påvisar att män är bättre på att köra bil än kvinnor, eller tvärtom? Kan man överhuvudtaget påstå att det ena könet kör bättre än det andra, sådär överlag?
Jag vet att det finns vissa som kunde slå näven i bordet just nu och säga: Det är klart att män kör bättre. Kvinnor är kvinnor i trafiken...
Dem skulle jag inte ge så många öre för, de typerna.
Jag funderade över olikheterna, mellan kvinnor och män som kör bil, som jag känner. Jag tänkte på en massa saker. De här sakerna kan jag räkna upp:
1. Jag känner kvinnor som säger att de inte vill köra i någon viss stadsdel (typ centrum) eller inte vill köra i vissa slags före, oväder till exempel, snöstorm eller ösregn. Jag har aldrig hört en man säga så.
2. Jag känner fler kvinnor än män som sagt att de inte gillar att köra, därför kör de inte.
3. Jag känner män som anser att de är kungar i trafiken, världsbäst och säkrast i världen.
4. Jag vet om några par i vilka mannen alltid kör, undantagsvis kör kvinnan då de åker på en fest och mannen druckit för många öl för att kunna köra hem. Jag känner inga par där rollerna skulle vara motsatta, mannen kör endast då kvinnan är lätt rund under fötterna...
5. Jag tror att de kvinnor som är trevliga att åka med (läs: jag inte är rädd att åka med) är de som gillar att köra bil.
6. Jag åker ogärna i bil med en kvinna som är osäker eller en man/kvinna som tror sig vara världsbäst. Varför säger jag "kvinna som är osäker", jo orsaken är att jag aldrig varit i en bil som en osäker man kört, ingen man har erkänt sin osäkerhet. Men som sagt, de enligt egen utsago världsbästa brukar oftare vara män och de är precis lika skrämmande, om inte mer.
O vad vill jag komma fram till? Absolut inget. Det vara bara det här jag tänkte idag när jag körde från munksnäs till munkshöjden och tillbaka.
Så såg det ut när det doftade baby som mest
Här ska jag dela med mig två bilder när det doftade baby på lördagen. Det doftade mycket o gott. Jag postar samma bilder som Catta, vars finfina baby det är. Ni kan läsa mer om lördagen hos henne:
De pojkarna tyckte också om bebben. Lika mycket som jag. Och när jag tittar på bebben så visst vill man ju bara smeka de där underbara kinderna?
De pojkarna tyckte också om bebben. Lika mycket som jag. Och när jag tittar på bebben så visst vill man ju bara smeka de där underbara kinderna?
26.1.13
Babydoftande plättlördag
Idag började jag dagen med att steka en hög med plättar som jag skulle ta med mig till världens sötaste babyfamilj. Det blev stekos på morgonen och babydoft på eftermiddagen.
Babydoft är det bästa jag vet.
Mina små älskar babysar. De är så varsamma med babysar, de vill hålla dem i sin famn, de vill dofta, paja och pussa dem. Mellan spring- och rop- och härjvarven stannade de upp, nosade och pajade. Sötisar var de, alla tre.
Och jag nosade allt jag kunde, för att få lite babydoft att fastna i mitt minne, i min näsa.
Det blir kanske bilder senare. Till dess får ni klara er med plättstekningsbilden.
Babydoft är det bästa jag vet.
Mina små älskar babysar. De är så varsamma med babysar, de vill hålla dem i sin famn, de vill dofta, paja och pussa dem. Mellan spring- och rop- och härjvarven stannade de upp, nosade och pajade. Sötisar var de, alla tre.
Och jag nosade allt jag kunde, för att få lite babydoft att fastna i mitt minne, i min näsa.
Det blir kanske bilder senare. Till dess får ni klara er med plättstekningsbilden.
25.1.13
Suddiga hälsningar från Kalle & Musse
Hälsningar ändå av kända filurer. Visst är det jobbigt att lyssna på storyn, men om man endast fokuserar på dem som uppträder, då är man nog imponerad. Eller inte vet jag om MAN är imponerad, jag är. Att de är så skickliga, så många och att de satsat stort på dräkter och dekor. Visst är det en upplevelse. Till och med för oss vuxna.
Suddigt värre!
Suddigt värre!
Farouge! We do love you!
Min bästa födelsedagspresent åt Janne igår var att barnen fick hänga med sin härliga faster och farmor och jag fick bjuda honom på mat i en av stans absolut bästa restauranger. Farouge! Pricken på i:et var att vi fick sällskap, trots min oförmåga att organisera saker i god tid, av de bästa av vänner!
Vårt jullov var så osocialt och för att överleva den långa vintern behöver vi pigga upp vårt sociala liv. Jag värderar högt tumistid, men ACK vad det var härligt att träffa lite vänner och njuta av den fantastiska Farouge-maten. Så lite bloggare är jag att jag glömde ta bild av det härliga Meza-sortimentet... Hummus, Tabbouli, Falafel och en massa annat underbart gott.
Gå till Farouge. Du kommer inte att bli besviken. Jag lovar. Igår var där lite hektiskt men mot slutet fick vi oss en pratstund med den underbara servitrisen, en av ägarna. Och blandningen av språk, finska, engelska och franska. Jag bara älskar stämningen.
A bientôt, Farouge, a très bientôt.
Vårt jullov var så osocialt och för att överleva den långa vintern behöver vi pigga upp vårt sociala liv. Jag värderar högt tumistid, men ACK vad det var härligt att träffa lite vänner och njuta av den fantastiska Farouge-maten. Så lite bloggare är jag att jag glömde ta bild av det härliga Meza-sortimentet... Hummus, Tabbouli, Falafel och en massa annat underbart gott.
Gå till Farouge. Du kommer inte att bli besviken. Jag lovar. Igår var där lite hektiskt men mot slutet fick vi oss en pratstund med den underbara servitrisen, en av ägarna. Och blandningen av språk, finska, engelska och franska. Jag bara älskar stämningen.
A bientôt, Farouge, a très bientôt.
Det där med födelsedagar
Igår var det min älskade Jannes födelsedag. Det är alltid lite spännande med födelsedagar. Man vill ju så gärna på något vis uppmärksamma den andra. Speciellt när det handlar om någon riktigt när och kär. Det skulle vara roligt att alltid alltid ha den perfekta gåvan, att ha tid för den personen som fyller år. Det lyckas bara inte alltid.
Födelsedagsmorgnar kan bli så hektiska, och så kan det bara kännas att det inte blir riktigt som man önskat sig. Igår fick han nog presenter men det kändes inte riktigt som jag skulle ha kunnat lägga min själ i dem. Han är ju väluppfostrad så han tackar och säger att han tycker de är fina. En liten hemma hos oss tycker inte om andra människors födelsedagar. Han är kritisk till egna presenter (på sin egen födelsedag alltså) och man kan aldrig veta ett hurdant mottagande det blir. Värst tycker han ändå det är när andra får presenter, o han blir utan. Så stämningen blir som den blir en tidig torsdagmorgon när en pappa har födelsedag.
Igår blev det en kris då Janne fick en underbar gåva av socialtrupperna (sin mamma och svärföräldrarna). Han får vara ett veckoslut på något härligt ställe, något hotell (Långvik stod det i kortet) och de sköter barnen. Tumistid. Det är väl det enda man önskar sig, när det är sällan det blir av att vara bara tillsammans. Men de små i huset blev inte alls glada. Den ena surare än den andra: Varför får inte vi komma med till simhallen? Vem ska ta hand om oss? Varför vill ni vara utan oss, vi har ju det så roligt när vi är alla tillsammans?
Så är det. Vi har det så roligt tillsammans och det är det bästa. Men för att låna svärmors kloka ord: I tidens begynnelse så var det bara jag o han. Och det var också unikt, och det vill man ibland hinna med. Att 350 dagar om året vara alla tillsammans, är det bästa, men 15 dagar om året, få träffas på tumis, tycker jag ändå låter helt rimligt och möjligt.
Det är inte lätt det där med födelsedagar och att alla ska vara nöjda. Idag tror jag att jag ska baka en kladdkaka som vi kan äta utan födelsedagsbarnet innan vi drar på disney on ice.
Födelsedagsmorgnar kan bli så hektiska, och så kan det bara kännas att det inte blir riktigt som man önskat sig. Igår fick han nog presenter men det kändes inte riktigt som jag skulle ha kunnat lägga min själ i dem. Han är ju väluppfostrad så han tackar och säger att han tycker de är fina. En liten hemma hos oss tycker inte om andra människors födelsedagar. Han är kritisk till egna presenter (på sin egen födelsedag alltså) och man kan aldrig veta ett hurdant mottagande det blir. Värst tycker han ändå det är när andra får presenter, o han blir utan. Så stämningen blir som den blir en tidig torsdagmorgon när en pappa har födelsedag.
Igår blev det en kris då Janne fick en underbar gåva av socialtrupperna (sin mamma och svärföräldrarna). Han får vara ett veckoslut på något härligt ställe, något hotell (Långvik stod det i kortet) och de sköter barnen. Tumistid. Det är väl det enda man önskar sig, när det är sällan det blir av att vara bara tillsammans. Men de små i huset blev inte alls glada. Den ena surare än den andra: Varför får inte vi komma med till simhallen? Vem ska ta hand om oss? Varför vill ni vara utan oss, vi har ju det så roligt när vi är alla tillsammans?
Så är det. Vi har det så roligt tillsammans och det är det bästa. Men för att låna svärmors kloka ord: I tidens begynnelse så var det bara jag o han. Och det var också unikt, och det vill man ibland hinna med. Att 350 dagar om året vara alla tillsammans, är det bästa, men 15 dagar om året, få träffas på tumis, tycker jag ändå låter helt rimligt och möjligt.
Det är inte lätt det där med födelsedagar och att alla ska vara nöjda. Idag tror jag att jag ska baka en kladdkaka som vi kan äta utan födelsedagsbarnet innan vi drar på disney on ice.
Vad gömmer sig i plastmuggen idag?
Jag kan inte sluta älska min nya take away-kopp. Det är helt galet att man kan bli inspirerad att dricka mer te och mer allt möjligt varmt bara för att man har en plastmugg. Att jag är så entusiastisk är ju på sätt o vis lite skrämmande. Jag greppar hårt koppen och försöker hålla fast vid det lilla roliga, eftersom det känns att en del grejer är mindre lustiga just nu.
MEN idag är allt väldigt lustigt. Fredagen till ära fyllde jag min fina kopp med..., kan ni gissa vad?
En vink: Jag är ju ingen kaffedrickare på riktigt, blir alldeles darrig och får hjärtklappning. Så jag dricker kofeinfritt, då ska det vara massor med mjölk. Helst ska kaffet vara rätt svagt, alltså kaffesmaken. När jag riktigt tänker efter: Det finns knappt något mer pinsamt än kofeinfritt kaffe. Men det duger och jag kan rak i ryggen bära skammen.
Alltså muggen, den fina, fylldes idag med fredagsgott: uppvärmd mjölk, kofeinfritt kaffe och en stor bit lindts goda 70 % mörka choklad. Pricken på i:et var en nypa kardemumma.
Kan detta underbara kallas kaffe? Nästan inte. Det e nog bara någon egen liten coctaildrink.
Gott är det, och sååå läckert att dricka ur en fin plastmugg :).
MEN idag är allt väldigt lustigt. Fredagen till ära fyllde jag min fina kopp med..., kan ni gissa vad?
En vink: Jag är ju ingen kaffedrickare på riktigt, blir alldeles darrig och får hjärtklappning. Så jag dricker kofeinfritt, då ska det vara massor med mjölk. Helst ska kaffet vara rätt svagt, alltså kaffesmaken. När jag riktigt tänker efter: Det finns knappt något mer pinsamt än kofeinfritt kaffe. Men det duger och jag kan rak i ryggen bära skammen.
Alltså muggen, den fina, fylldes idag med fredagsgott: uppvärmd mjölk, kofeinfritt kaffe och en stor bit lindts goda 70 % mörka choklad. Pricken på i:et var en nypa kardemumma.
Kan detta underbara kallas kaffe? Nästan inte. Det e nog bara någon egen liten coctaildrink.
Gott är det, och sååå läckert att dricka ur en fin plastmugg :).
22.1.13
Flytta lite grann
Idag när jag kom till mitt arbetsrum var det fyllt med någon annans saker. Lådor fyllda med grejer jag inte kände igen. Och hyllor och hurtsar (underligt ord minsann) stod i korridoren.
Jag tog mig en liten inspektionsrunda och kikade in i ett rum som igår inte var mitt men i morse stod där två arbetsbord istället för ett. De var för all del placerade helt annorlunda än vi önskat. Men jag hade ett nytt krypin.
Det var en kaosdag, jag tog mitt pick och pack och det var inte mycket det o flyttade in i mitt hörn. Egentligen tror jag att jag gillar mitt nya hörn rätt bra. Det slog mig att det är första gången jag flyttar in nånstans på jobbet och det är ett ställe där bara mina saker finns. Ingens bortglömda rum fyllt av antikviteter i, typ disketter och VHS-kassetter som det står 1986 på.
Jag tror jag trivs bra i den lite livligare och lite ljusare korridoren. Hade tänkt att jag inte skulle gilla förflyttningen från eget rum till delat rum. Men idag kändes det rätt.
Jag tog mig en liten inspektionsrunda och kikade in i ett rum som igår inte var mitt men i morse stod där två arbetsbord istället för ett. De var för all del placerade helt annorlunda än vi önskat. Men jag hade ett nytt krypin.
Det var en kaosdag, jag tog mitt pick och pack och det var inte mycket det o flyttade in i mitt hörn. Egentligen tror jag att jag gillar mitt nya hörn rätt bra. Det slog mig att det är första gången jag flyttar in nånstans på jobbet och det är ett ställe där bara mina saker finns. Ingens bortglömda rum fyllt av antikviteter i, typ disketter och VHS-kassetter som det står 1986 på.
Jag tror jag trivs bra i den lite livligare och lite ljusare korridoren. Hade tänkt att jag inte skulle gilla förflyttningen från eget rum till delat rum. Men idag kändes det rätt.
21.1.13
Reklambloggen: Finaste Keep cupen
Janne fick världens finaste Keep cup till julklapp. Jag fick plötsligt enormt ha-begär o hittade en åt mig själv idag. Nu ska det drickas te on the run, mest hela tiden.
Nu blev ni allt avis på mig? För visst e den fin!
O här e Jannes! Fin så det förslår.
Nu blev ni allt avis på mig? För visst e den fin!
O här e Jannes! Fin så det förslår.
Inredning
Jag är verkligen ingen mästare på inredning. Det är inte min starkaste sida. Vet när det ser fint ut, men kan inte själv. Låter andra fixa det.
Idag skaffade jag ändå ett par nya dynor. Våra gamla dynor är så slitna. Dessutom har jag varit sur på dem. De är inte granna och långt ifrån roliga. Hade redan bestämt att om jag stöter på ett par stora och lite granna eller spräckliga dynor, då köper jag dem.
Vandrade förbi indiska, kikade in och bestämde mig på tre minuter (kanske till o med snabbare) att de här vill jag ha.
Låt mig presentera mina dynor. Gillar dem. O de är stora och sköna att luta sig emot.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Idag skaffade jag ändå ett par nya dynor. Våra gamla dynor är så slitna. Dessutom har jag varit sur på dem. De är inte granna och långt ifrån roliga. Hade redan bestämt att om jag stöter på ett par stora och lite granna eller spräckliga dynor, då köper jag dem.
Vandrade förbi indiska, kikade in och bestämde mig på tre minuter (kanske till o med snabbare) att de här vill jag ha.
Låt mig presentera mina dynor. Gillar dem. O de är stora och sköna att luta sig emot.
- Posted using BlogPress from my iPhone
20.1.13
Uteliv äntligen
Idag lyckades vi ääääntligen komma ut. Igår var det för kallt enligt vissa kritiska röster så vi gömde oss inne. Men man blir ju lite virrig i bollen om man inte får gå ut o sträcka på benen.
Idag styrde vi kosan mot kottby och klädde på oss våra skridskor och varma kläder.
Sedan provade vi en ny restaurang, White lady i Mejlans. Är inte övertygad o tror inte vi går dit igen. Nu undrar du kanske varför?
Svar:
A) Jag är kräsen
B) Kan laga godare mat själv
C) Servicen var dålig
D) När jag tänker efter är det verkligen inte svårt att själv laga mycket godare mat
E) Pris och kvalitet var inte i balans.
F) Sade jag redan att jag lagar godare själv?
Det där med restauranger är ju så svårt. Det är fruktansvärt skönt att någon annan lagar maten. Ändå förväntar jag mig alltid något lite extra på en restaurang. Inte bara att de dukar fram maten utan en liten smakupplevelse.
Varje gång jag går till tex min mamma på besök och hon bjuder på mat är det så jätte gott. Sällan är det lika gott på restaurang. O jag har många vänner som bjudit/bjuder mig på så gott att det inte nånsin smakar lika bra på restaurang. Kunde räkna upp alla era namn som lagat såååå gott.
För att det ska vara lika gott på restaurang måste det vara någon lyxig restaurang. Underligt.
Och de där barnmenyerna...tja..dem får jag återkomma till en annan gång. Eller har jag redan gnällt om den saken tidigare?
Idag styrde vi kosan mot kottby och klädde på oss våra skridskor och varma kläder.
Sedan provade vi en ny restaurang, White lady i Mejlans. Är inte övertygad o tror inte vi går dit igen. Nu undrar du kanske varför?
Svar:
A) Jag är kräsen
B) Kan laga godare mat själv
C) Servicen var dålig
D) När jag tänker efter är det verkligen inte svårt att själv laga mycket godare mat
E) Pris och kvalitet var inte i balans.
F) Sade jag redan att jag lagar godare själv?
Det där med restauranger är ju så svårt. Det är fruktansvärt skönt att någon annan lagar maten. Ändå förväntar jag mig alltid något lite extra på en restaurang. Inte bara att de dukar fram maten utan en liten smakupplevelse.
Varje gång jag går till tex min mamma på besök och hon bjuder på mat är det så jätte gott. Sällan är det lika gott på restaurang. O jag har många vänner som bjudit/bjuder mig på så gott att det inte nånsin smakar lika bra på restaurang. Kunde räkna upp alla era namn som lagat såååå gott.
För att det ska vara lika gott på restaurang måste det vara någon lyxig restaurang. Underligt.
Och de där barnmenyerna...tja..dem får jag återkomma till en annan gång. Eller har jag redan gnällt om den saken tidigare?
Kvällens höjdare
Idag var det som de flesta konstaterat rätt friskt där ute. Kallt är det rätta ordet. Ian bestämde sig för att inte gå ut alls. Pyjamasdag. Så vi var inne, nästan hela dagen. Förutom i början, då det var skoldag.
Kvällens höjdare för mig var avslutningsfilmen. En film jag sett tusen gånger. Eller kanske på riktigt hundra. Men det är länge sedan sist.
Alltså den här filmen blir jag bara såååå glad av. Det är en klassiker, i min värld.
Kvällens höjdare för mig var avslutningsfilmen. En film jag sett tusen gånger. Eller kanske på riktigt hundra. Men det är länge sedan sist.
Alltså den här filmen blir jag bara såååå glad av. Det är en klassiker, i min värld.
16.1.13
Trötthet
Jag vill dedikera ett helt inlägg till tröttheten. Jag tycker trötthet är något rätt komplicerat. Inte alls sådär att man bara kan konstatera att "oj vad jag är trött", utan det finns massor med olika trötthet.
Just idag vill jag skriva om trötthet för jag anser att onsdagen är den tröttaste dagen i veckan. Man har klarat halva veckan (arbetsveckan) men det är ännu en halv kvar, nästan liksom. Torsdagen är helt annorlunda. Det finns hopp om en fredag.
Jag anser att det finns olika slag av trötthet. Just nu lider jag av trötthet av typen: "Jag vakar för länge på kvällen för att jag älskar att vaka, men jag förstår inte konsekvensen av det". Jag lider av "jobbtrötthet", "vardagsslitsamhet" och sånt. Jag lider av att det är vintermörker och det är olidligt att stiga upp vareviga morgon när det fortfarande är mörkt som i dödsskuggans dal. Det är den typen av trötthet liksom.
Så finns det en annan trötthet som jag klassar som den största tröttheten i världen. Eller rättare sagt: En större trötthet har/hade jag aldrig upplevt. Det är "jag har ett litet barn" -trötthet. "Jag har ett litet barn som inte sovit mer än 3 timmar åt gången under det senaste halvåret"-trötthet. "Jag har ett litet barn som skrikit kolikskrik i tre månader och inte sovit mer än 3 timmar, varken på dagen eller på natten"-trötthet. Det är den tyngsta och största tröttheten jag någonsin i mitt liv upplevt. Eller "jag har ett kolikbarn som skrikit i två månader och ett annat barn som vill leka med mig kl. 6 på morgonen när jag just fått tag i den sista sömnen"-trötthet.
Om jag måste välja mellan dessa två grupper väljer jag hellre den första. Och jag försöker att åtgärda min trötthet. Idag till exempel ligger jag i säng redan kl. 21.30 och skriver några rader om tröttheten. Nu tänker jag lägga mig och illustrera tröttheten med några gamla godingar till bilder.
God natt. Imorgon på morgonen är jag lika trött igen.
Jag led av "titta på 3 buu-klubben i rad"-trötthet.
Undrar vilken form av trötthet han led av då han somnade på soffan mitt i allt (för något år sedan)? Det var nog säkert: "Jag har en tröttsam morsa"-tröttheten som tog över.
Han led minsann av "jag har varit ute i friska luften hela dagen"-trötthet.
Just idag vill jag skriva om trötthet för jag anser att onsdagen är den tröttaste dagen i veckan. Man har klarat halva veckan (arbetsveckan) men det är ännu en halv kvar, nästan liksom. Torsdagen är helt annorlunda. Det finns hopp om en fredag.
Jag anser att det finns olika slag av trötthet. Just nu lider jag av trötthet av typen: "Jag vakar för länge på kvällen för att jag älskar att vaka, men jag förstår inte konsekvensen av det". Jag lider av "jobbtrötthet", "vardagsslitsamhet" och sånt. Jag lider av att det är vintermörker och det är olidligt att stiga upp vareviga morgon när det fortfarande är mörkt som i dödsskuggans dal. Det är den typen av trötthet liksom.
Så finns det en annan trötthet som jag klassar som den största tröttheten i världen. Eller rättare sagt: En större trötthet har/hade jag aldrig upplevt. Det är "jag har ett litet barn" -trötthet. "Jag har ett litet barn som inte sovit mer än 3 timmar åt gången under det senaste halvåret"-trötthet. "Jag har ett litet barn som skrikit kolikskrik i tre månader och inte sovit mer än 3 timmar, varken på dagen eller på natten"-trötthet. Det är den tyngsta och största tröttheten jag någonsin i mitt liv upplevt. Eller "jag har ett kolikbarn som skrikit i två månader och ett annat barn som vill leka med mig kl. 6 på morgonen när jag just fått tag i den sista sömnen"-trötthet.
Om jag måste välja mellan dessa två grupper väljer jag hellre den första. Och jag försöker att åtgärda min trötthet. Idag till exempel ligger jag i säng redan kl. 21.30 och skriver några rader om tröttheten. Nu tänker jag lägga mig och illustrera tröttheten med några gamla godingar till bilder.
God natt. Imorgon på morgonen är jag lika trött igen.
Jag led av "titta på 3 buu-klubben i rad"-trötthet.
Undrar vilken form av trötthet han led av då han somnade på soffan mitt i allt (för något år sedan)? Det var nog säkert: "Jag har en tröttsam morsa"-tröttheten som tog över.
Han led minsann av "jag har varit ute i friska luften hela dagen"-trötthet.
15.1.13
Babysar
Babysar och jag. Det är komplicerat. Vårt förhållande är komplicerat. Jag gillar dem ibland. Om de råkar vara någon riktigt närstående väns kompis gillar jag dem mest. Och det konstiga är att de ofta då doftar gott.
Har nångång hållit någon lite mer obekant babys. Då har bebben doftat främmande. Doftar de månne gott för att min kompis också doftar gott? Biologiskt och lite djuriskt, kanske? Mina egna babysar har doftat gudomligt. Deras hud doftar än idag så gott. Men alla människor tycker säkert inte de doftar gott.
Igår träffade jag en helt ny babys. Hon var knappa två dygn. Hon var en mycket kär väns. Hon doftade gott. Hon var fin och hon fyllde mitt hjärta med glädje och hon rörde lite om i mitt huvud. Hon satte sprutt på mitt hjärta.
Det här sker inte ofta. Men då det sker är det fint. Då gillar jag babysar.
Har nångång hållit någon lite mer obekant babys. Då har bebben doftat främmande. Doftar de månne gott för att min kompis också doftar gott? Biologiskt och lite djuriskt, kanske? Mina egna babysar har doftat gudomligt. Deras hud doftar än idag så gott. Men alla människor tycker säkert inte de doftar gott.
Igår träffade jag en helt ny babys. Hon var knappa två dygn. Hon var en mycket kär väns. Hon doftade gott. Hon var fin och hon fyllde mitt hjärta med glädje och hon rörde lite om i mitt huvud. Hon satte sprutt på mitt hjärta.
Det här sker inte ofta. Men då det sker är det fint. Då gillar jag babysar.
14.1.13
En spännande vecka
När det är väldigt spännande då hinner jag aldrig skriva. Förra veckan var så spännande att jag inte hann. Slutet av veckan var så fartfyllt att jag blev lite förlamad.
Torsdag och fredag befann jag mig i Berlin. Det var mest jobb. Men lite blir det ju alltid av att njuta av eget. Den här gången hann jag reparera en liten grej som stört mig sedan min senaste resa.
Minns ni tvålen och mitt raseriutbrott som jag berättade om i somras? Jag blev av med en tvål som jag verkligen gillade. Jag skrev om det här.
Den här gången vandrade jag längs med samma förtjusande gata o önskade att jag skulle återfinna butiken. Och ja, det gjorde jag. Och ja, jag fick en ny tvål. Den är tyvärr inte ljusröd men den är fin i alla fall. Nu är världen i balans igen då jag ordnat det här.
Torsdag och fredag befann jag mig i Berlin. Det var mest jobb. Men lite blir det ju alltid av att njuta av eget. Den här gången hann jag reparera en liten grej som stört mig sedan min senaste resa.
Minns ni tvålen och mitt raseriutbrott som jag berättade om i somras? Jag blev av med en tvål som jag verkligen gillade. Jag skrev om det här.
Den här gången vandrade jag längs med samma förtjusande gata o önskade att jag skulle återfinna butiken. Och ja, det gjorde jag. Och ja, jag fick en ny tvål. Den är tyvärr inte ljusröd men den är fin i alla fall. Nu är världen i balans igen då jag ordnat det här.
8.1.13
Jag och Berlin
Jag och Berlin. Vi träffas med jämna mellanrum. Ibland är det jag som åker dit. Ibland är det Janne. Ibland tillsammans, ibland med nån annan. Ibland är det pure pleasure, ibland är det i högsta grad jobb.
Nu är jag igen totalt oförberedd. På väg att möta Berlin. Imorgon på kvällen får jag panikpacka så jag har en liten väska att ha med på den korta resan. I helt nytt sammanhang.
Och nästa vecka är det Jannes tur. Han dock i helt bekant sammanhang, med nytt resesällskap.
Berlin och jag, vi verkar har ett rätt okomplicerat långdistansförhållande.
Nu är jag igen totalt oförberedd. På väg att möta Berlin. Imorgon på kvällen får jag panikpacka så jag har en liten väska att ha med på den korta resan. I helt nytt sammanhang.
Och nästa vecka är det Jannes tur. Han dock i helt bekant sammanhang, med nytt resesällskap.
Berlin och jag, vi verkar har ett rätt okomplicerat långdistansförhållande.
Heidi kom till huset
Idag när jag kom hem gick jag o ringde på hos min primagranne. Hemma hos henne väntade Heidi. Vi hade beställt Heidi för några dagar sedan. Gubbarna hos Ups ville bara hämta Heidi dagstid. Då lovade min bästa granne som är hemma på dagarna att hon kan ta emot Heidi och se efter henne tills vi kommer hem.
Nu har Heidi lagt sig på golvet framför tvn. O vi alla tycker hon är rätt mysig. Så vi ligger på henne, om vartannat.
Okej okej. Ni ska få träffa Heidi. Se hur hon ser ut.
Hon är vår nya matta.
Nu har Heidi lagt sig på golvet framför tvn. O vi alla tycker hon är rätt mysig. Så vi ligger på henne, om vartannat.
Okej okej. Ni ska få träffa Heidi. Se hur hon ser ut.
Hon är vår nya matta.
7.1.13
Step upp och step ner
Jag tycker det är livsfarligt att gå där ute. Jag vet att jag kommer att halka. Det är vidrigt, och det är skrämmande. Det är inte alls lätt att falla när man nått min ålder. Kan bara säga som en bekant: Jag är inte tjugo längre. Fast folk tror att jag är 20+, men min kropp när den faller är inte 20.
Det jag helst skulle vilja göra för att hålla fast vid mitt löfte om att inte äta socker, inte äta vetemjöl och sporta mer är att lägga barnen och sedan springa en runda i den friska luften. Men det om något känns livsfarligt.
Idag var min räddare i nöden min gamla step-bräda, ett par små tyngder att ha runt armarna och ett annat par små tyngder att hålla i händerna. Stängde dörren till balkongrummet, rullade ut jumppamattan, hittade min gamla jumppamusik och steppade glatt 30 minuter och 20 minuter muskelövningar.
Jag var inte riktigt lika stark som senast jag gjort det här. Men jag har ju ett mål, kanske jag igen i sommar klarar 30 armhävningar och en hel massa mer magmuskelövningar än idag.
Nu håller jag mitt sista löfte, lägger mig före klockan midnatt.
Och ja, jag överlevde första dagen på jobbet, det gick nästan smärtfritt. Hade glömt hur söta vänner jag har på jobbet, söta vänner som kan uppmuntra och få mig att skratta.
Det jag helst skulle vilja göra för att hålla fast vid mitt löfte om att inte äta socker, inte äta vetemjöl och sporta mer är att lägga barnen och sedan springa en runda i den friska luften. Men det om något känns livsfarligt.
Idag var min räddare i nöden min gamla step-bräda, ett par små tyngder att ha runt armarna och ett annat par små tyngder att hålla i händerna. Stängde dörren till balkongrummet, rullade ut jumppamattan, hittade min gamla jumppamusik och steppade glatt 30 minuter och 20 minuter muskelövningar.
Jag var inte riktigt lika stark som senast jag gjort det här. Men jag har ju ett mål, kanske jag igen i sommar klarar 30 armhävningar och en hel massa mer magmuskelövningar än idag.
Nu håller jag mitt sista löfte, lägger mig före klockan midnatt.
Och ja, jag överlevde första dagen på jobbet, det gick nästan smärtfritt. Hade glömt hur söta vänner jag har på jobbet, söta vänner som kan uppmuntra och få mig att skratta.
Så tog den långa goda semestern slut
Nu tog den slut, den långa och högt älskade semestern. Sitter i spårvagnen o jag tror att jag inte helt och håller inser det här.
I normala fall åker jag hemifrån innan gänget ens hunnit vakna. I morse klarade jag inte av det. Eller skulle väl ha klarat det, men ville inte. Måste få väcka mina små, måste få dofta på dem.
Vi har varit tillsammans dygnet runt. Nu blir det lång paus. Varje dag. Idag ville jag se dem och laga en god smoothie åt dem. Dagen startar bättre.
Nog ska väl jag klara det här. Fast det känns absurt. Att överhuvudtaget vara vaken den här tiden på dygnet.
Lycka till alla ni andra som också ska avsluta jullovet eller avsluta veckoslutet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
I normala fall åker jag hemifrån innan gänget ens hunnit vakna. I morse klarade jag inte av det. Eller skulle väl ha klarat det, men ville inte. Måste få väcka mina små, måste få dofta på dem.
Vi har varit tillsammans dygnet runt. Nu blir det lång paus. Varje dag. Idag ville jag se dem och laga en god smoothie åt dem. Dagen startar bättre.
Nog ska väl jag klara det här. Fast det känns absurt. Att överhuvudtaget vara vaken den här tiden på dygnet.
Lycka till alla ni andra som också ska avsluta jullovet eller avsluta veckoslutet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
6.1.13
Little by little ska julen ut
Jag städar ut julen, bit för bit. Tycker inte om att städa ut precis allt. Vill hålla något litet kvar. Kanske lite av ljusfestens ljus.
Men jag är nog rätt led på granen, stjärnorna i fönstren och tomtarna i olika skrymslen och vrår. Idag plockade jag ner julgransprydnaderna, endast ljusen är kvar. Och en förvånande stor del barr också. Städade undan tomtar och julbock. Stjärnorna i fönstren får lysa kvar tills det inte längre är mörkt kl. 15.45. Ett par veckor till, gissar jag.
Samtidigt då jag städar ut julen tänker jag på den oerhörda mängd choklad vi har i skåpen och hur väldigt lite intresserad jag är av den. Har hela julen, hela december, ätit choklad och marmelad precis så mycket jag orkat. Samtidigt rört på mig minimalt. Nu känns det som ett jullöfte, eller "start på det nya året"-löfte att dra ner på sockret. Faktiskt, jag tror att jag skippar sockret helt, kanske fram till påsk. Bröd, vetemjöl och pasta kunde jag också leva utan. Det blir jag ändå lite piggare av.
Nu gäller det bara att organisera vardagen så att jag får en liten stund varje vecka, så jag hinner röra på mig ordentligt. Annars blir det ont i kroppen. Då känner jag mig gammal och det vill jag inte.
Visst e det lite av en kliché att tänka på allt det här när man städar undan jul o startar ett nytt år. Men för mig är det faktiskt närmast att hitta tillbaka till vardagen. Och det tror jag att jag måste göra, bit för bit.
Chocken infinner sig imorgon bitti när klockan ringer kl. 6. Chocken infinner sig när jag inte får stiga upp och nosa och gosa med mina små gryn. Får vänta till eftermiddagen innan jag känner deras doft i min näsa.
Det blir den största chocken. Svårast att vänja sig vid. Men nog ska det gå.
Men jag är nog rätt led på granen, stjärnorna i fönstren och tomtarna i olika skrymslen och vrår. Idag plockade jag ner julgransprydnaderna, endast ljusen är kvar. Och en förvånande stor del barr också. Städade undan tomtar och julbock. Stjärnorna i fönstren får lysa kvar tills det inte längre är mörkt kl. 15.45. Ett par veckor till, gissar jag.
Samtidigt då jag städar ut julen tänker jag på den oerhörda mängd choklad vi har i skåpen och hur väldigt lite intresserad jag är av den. Har hela julen, hela december, ätit choklad och marmelad precis så mycket jag orkat. Samtidigt rört på mig minimalt. Nu känns det som ett jullöfte, eller "start på det nya året"-löfte att dra ner på sockret. Faktiskt, jag tror att jag skippar sockret helt, kanske fram till påsk. Bröd, vetemjöl och pasta kunde jag också leva utan. Det blir jag ändå lite piggare av.
Nu gäller det bara att organisera vardagen så att jag får en liten stund varje vecka, så jag hinner röra på mig ordentligt. Annars blir det ont i kroppen. Då känner jag mig gammal och det vill jag inte.
Visst e det lite av en kliché att tänka på allt det här när man städar undan jul o startar ett nytt år. Men för mig är det faktiskt närmast att hitta tillbaka till vardagen. Och det tror jag att jag måste göra, bit för bit.
Chocken infinner sig imorgon bitti när klockan ringer kl. 6. Chocken infinner sig när jag inte får stiga upp och nosa och gosa med mina små gryn. Får vänta till eftermiddagen innan jag känner deras doft i min näsa.
Det blir den största chocken. Svårast att vänja sig vid. Men nog ska det gå.
5.1.13
Porträtten
Idag fick jag äntligen ge det sista svartvita porträtten jag fixat till julklapp åt barnens mormor, farmor och moster. Farmor har redan länge önskat sig svartvita porträtt av sina barnbarn så de kunde få hänga på väggen.
Själv var jag extra nöjd med det ena. Det andra funderar jag ännu på. Det är ju helt ok, har ett annat på förslag, och det är lätt att byta ut. Jag har förstått att de som fick bilderna var nöjda. Kanske då speciellt farmor som så hett önskat sig bilderna.
Här är de. Jag älskar svartvita bilder och jag älskar att ta bilder. Jag älskar photoshop. Så är det bara. Och de här motiven hör ju kanske till mina favoriter. Skulle ibland vara roligt att plåta också någon annan än bara sina egna barn.
Själv var jag extra nöjd med det ena. Det andra funderar jag ännu på. Det är ju helt ok, har ett annat på förslag, och det är lätt att byta ut. Jag har förstått att de som fick bilderna var nöjda. Kanske då speciellt farmor som så hett önskat sig bilderna.
Här är de. Jag älskar svartvita bilder och jag älskar att ta bilder. Jag älskar photoshop. Så är det bara. Och de här motiven hör ju kanske till mina favoriter. Skulle ibland vara roligt att plåta också någon annan än bara sina egna barn.
2.1.13
Två bagare och en smet
Igår degade jag en bulldeg. Och jag har två väldigt pigga bullbagare här hemma. De har helt sin egen stil. Bådas bullar blir jättefina tycker jag.
Här kommer bilder på de olika stilarna.
Här kommer bilder på de olika stilarna.
Hoplop & jag, vi e inte bästisar
Hälsningar från hoplop. Alltså ärligt talat: jag sku inte sätta min fot på hoplop om jag inte skulle tycka att mina barn verkar tycka det är roligt.
När jag ser på hopptornen och trampolinerna och klätterställningarna så inser jag ju att visst sku jag ha älskat stället som liten. Och åtminstone den här Barona-arena lekparken är ju rätt fräsch och funkar fint.
Men nåja, ni anar nog att det här mitt positiva tänkande inte kommer att hålla hela storyn ut.
Parken var ok. Men hur är det möjligt att det på de här ställena som är ämnade för barn har så otroligt uselt matutbud? Det är att underskatta våra små prinsar och prinsessor. Och deras föräldrar. Det sku vara fantastiskt att man sku erbjuda helt vanlig husmanskost också på dylika ställen. Att där finns den sämsta hesburger jag någonsin stött på är fattigt. Helst sku jag ju se att man alltid sku satsa, lite extra, när små människor ska få mat. Riktiga, rediga, goda burgare sku inte alls vara fel. Eller en härlig god soppa? Eller köttbullar i tomatsås till pasta?
Men det är för mycket begärt. Tänk om andra ställen skulle gå i Borgbackens fotspår. Liten satsning på maten och jag skulle mysa!
O här några suddiga bilder:
När jag ser på hopptornen och trampolinerna och klätterställningarna så inser jag ju att visst sku jag ha älskat stället som liten. Och åtminstone den här Barona-arena lekparken är ju rätt fräsch och funkar fint.
Men nåja, ni anar nog att det här mitt positiva tänkande inte kommer att hålla hela storyn ut.
Parken var ok. Men hur är det möjligt att det på de här ställena som är ämnade för barn har så otroligt uselt matutbud? Det är att underskatta våra små prinsar och prinsessor. Och deras föräldrar. Det sku vara fantastiskt att man sku erbjuda helt vanlig husmanskost också på dylika ställen. Att där finns den sämsta hesburger jag någonsin stött på är fattigt. Helst sku jag ju se att man alltid sku satsa, lite extra, när små människor ska få mat. Riktiga, rediga, goda burgare sku inte alls vara fel. Eller en härlig god soppa? Eller köttbullar i tomatsås till pasta?
Men det är för mycket begärt. Tänk om andra ställen skulle gå i Borgbackens fotspår. Liten satsning på maten och jag skulle mysa!
O här några suddiga bilder:
De där små sakerna
Många brukar tala om de små sakerna som bildar något större. Det är de små sakerna som gör en glad och lycklig. Och jag håller med. Ett litet smajl när man minst anar det kan minsann göra en glad. En kram, ett litet ord...vad som helst.
Men så finns det de där små sakerna som jag blir olovligt irriterad av. Vet ni när man ska öppna en yoghurt, en såndär liten. O så går locket sönder! När jag var liten var det något av det mest störande. Jag ville liksom kunna slicka av locket. Och var det i två eller ännu värre tre klottiga bitar, blev jag ju bara sur. Men de få gånger det hölls ihop...aaaah vad glad jag kände mig. Jag har märkt att många har bytt lockmaterial, så det sker inte mer. Vilken lycka, en liten sak som gör en glad.
Idag hände en annan sak som jag tycker är irriterande. O ifall det varit en jobbmorgon sku jag säkert ha blivit mer irriterad. Men idag bara kom jag att tänka på dessa små saker. Vet ni när en mjölkburk eller saftburk inte öppnar sig snällt? När flikarna som ska böjas bakåt bara vänder sig fel och inte vill öppnas snällt.
Tänk, att såna små saker som yoghurtlock och saftburkar kan tillägnas en hel liten rubrik och story i min blogg.
För att pigga upp det hela har jag tagit en bild av den olyckliga burken.
(Jaja, jag är mycket medveten om mina i-landsproblem!)
Men så finns det de där små sakerna som jag blir olovligt irriterad av. Vet ni när man ska öppna en yoghurt, en såndär liten. O så går locket sönder! När jag var liten var det något av det mest störande. Jag ville liksom kunna slicka av locket. Och var det i två eller ännu värre tre klottiga bitar, blev jag ju bara sur. Men de få gånger det hölls ihop...aaaah vad glad jag kände mig. Jag har märkt att många har bytt lockmaterial, så det sker inte mer. Vilken lycka, en liten sak som gör en glad.
Idag hände en annan sak som jag tycker är irriterande. O ifall det varit en jobbmorgon sku jag säkert ha blivit mer irriterad. Men idag bara kom jag att tänka på dessa små saker. Vet ni när en mjölkburk eller saftburk inte öppnar sig snällt? När flikarna som ska böjas bakåt bara vänder sig fel och inte vill öppnas snällt.
Tänk, att såna små saker som yoghurtlock och saftburkar kan tillägnas en hel liten rubrik och story i min blogg.
För att pigga upp det hela har jag tagit en bild av den olyckliga burken.
(Jaja, jag är mycket medveten om mina i-landsproblem!)
1.1.13
Vi tog emot 2013
Vi fick ta emot 2013 i goda grannars lag.
Om det är något jag är glad över det gångna året är det att jag har fått några nya, goda & riktiga vänner. Jag trodde att tiden för nya vänner var förbi kring studietiden. Men det visade sig inte alls vara sant. Och vad kan vara bättre i livet än det här: familj & vänner. Allt annat är sekundärt.
Gott nytt år. Och tack till alla mina nya & gamla vänner & familjen för det gångna året. Ni är livets salt!
Om det är något jag är glad över det gångna året är det att jag har fått några nya, goda & riktiga vänner. Jag trodde att tiden för nya vänner var förbi kring studietiden. Men det visade sig inte alls vara sant. Och vad kan vara bättre i livet än det här: familj & vänner. Allt annat är sekundärt.
Gott nytt år. Och tack till alla mina nya & gamla vänner & familjen för det gångna året. Ni är livets salt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)