Lite glad och lite sur

Jag var i Munkshöjdens köpcentrum idag. Jag blev både lite glad och lite sur. Det är spännande att på en så kort tid hinner människan med båda.

Innan jag gick in för att göra en fruktrunda i K-butiken träffade jag en bekant. Hon gick och skuffade på ett barn i vagn o ett annat barn gick bredvid. Hon har varit hemma med sjuka barn i en månad. Och mitt barn saknar sin kompis på dagis. Så vi stod där o tittade på varann en stund, och pratade om hur det är när man är hemma med sjuka barn. När man annars också sköter barn hemma. Livet kan inte bli mer instängt. Och att en runda i köpcentret är dagens höjdpunkt. Och att dagen blir så mycket gladare när man stöter på någon bekant.

Jag gjorde någon glad idag. En mamma, ensam hemma med sina sjuka barn. Och inte alls dumt för mig, för jag blev också glad.

Sedan blev jag lite sur. Men inte som en citron, det var lindrigare. Det var efter min fruktrunda i K-affären.

Väntade på bussen som givetvis inte kom i tid. Det är ju snökaos, det vet jag. Jag njöt egentligen av min lilla friskluftstund. Mitt i min sköna stund kom en dam fram o såg lite suraktig ut. Hon irriterade sig på en ung kille som satt på bänken med utsträckta ben. Hon fnyste o knarrade o bad honom dra ihop sina ben. Han steg raskt upp o ställde sig lite längre bort. Hon kunde ställa sina ädla kassar på bänken.

Han skakade lite, killen. Hon frågade purket om han har kallt, o hon tittade på hans mösslösa huvud. Han svarade inte. Han lyssnade på musik. Han hörde inte. Då vände hon sig surt mot mig o sade: Kaveri ei edes puhu! Killen talar inte ens!

Då blev jag lite sur och svarade inte med min lenaste sammetsröst: han säkert talar men han lyssnar på musik.

Hon blev väldigt underlig och började ursäkta sig och ja visst han hör säkert inte... Pinsam, verkade hon. Efter det slutade hon gnälla på den stackars killen som ändå inte hörde vad hon hade att komma med.

Jag kunde fortsätta njuta av det vintervackra. För visst är det vackert...

Och så sjönk jag igen in i det där att jag hade gjort någon glad och blivit lite glad själv. Det lilla sura däremellan var inte så farligt. En liten krydda i ett annars lyckligt liv, i en lycklig vardag.

Jag måste lägga in två bilder, för att det bara är så vackert där ute...