Dammsuga och städa

Varför är det så svårt att börja dammsuga? Är det lustfyllt för någon?
Vår dammsugare har stått framme i flera veckor, känns det som. Men ingen har haft inspiration. Till slut har jag blivit så van vid att den står där precis bredvid bordet där min laptop står att jag inte ens noterar den.

Jag rusade hem från jobbet, snabbt till butiken och hem för att låta ett barn o Janne springa iväg till Nationalmuseet. Men så ville båda barnen åka och tvätten snurrade ren i maskinen och allt var huller om buller. Så blev det till slut så att jag stannade hemma för att tillreda lite mat och kanske vila en liten stund.

Men så gick det inte. Jag kände mig som en dålig människa då jag inte åkte med på museum. Så jag såg min chans. Jag tog tag i den där jäkla dammsugaren och bestämde mig även för att göra nåt jag aldrig gjort tidigare: tvätta köksgolvet. Nu tänker ni säkert: Alltså hur kan man aldrig ha tvättat köksgolvet? Det stämmer att jag tvättat golvet i andra kök, men inte i det här. Jag har inte behövt, andra har gjort det :).

Jag tog min fina mopp, eller vad det heter, som jag fått i present av min svärmor. Hon skäms ännu också för att hon gav mig den i present. Och så tog jag fram parkettmedlet och trasan som ska riggas fast på moppen. Och så skred jag till verket. Jag hann börja och så hördes det brak och fjong. Jag höll bara i skaftet. Och moppdelen där nere var lös. Jag hade liksom genast söndrat moppen.

Det slutade med att jag satt som askungen på golvet o skurade med en trasa. Så kan man också göra. Det var säkert ett straff för att jag aldrig förr engagerat mig i golvtvätt.

Jag tänker banne mig köpa en ny mopp. Nu ska det skuras. Och så behöver svärmor inte mer skämmas, för nu har jag skaffat min mopp alldels själv.