När jag gick förbi högvakten igår slog det mig att det är nog ett underligt uppdrag i dagens Finland. Att stå där under ett litet tak, alldeles stilla. Att bara se ut över folk, eller över ingenting. Igår var det inte många som gick där, utom jag. Vädret lockade inte precis till vandring. Va är det egentligen de vaktar. Presidenten är ju så sällan hemma i sitt slott? Och vi vanliga dödliga får väl bara klara oss när vi går från Skatudden mot centrum...
Om jag hade varit Engel och ritat den där byggnaden och planerat att någon ska stå där utanför, skulle jag nog ha färglagt den där stolpen upp till det lilla taket i nåt roligare än blått och vitt. Jag tycker den med fördel kunde ha varit röd och vit. Då skulle vakten få stå där vid en stor och fin polkagris.
Lite kreativitet, om man får be, sådär 160 år senare.
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar