5.3.12

Springtankar

Det är ju helt ljuvligt väder idag. Alltid har jag ändå något litet förbättringsförslag. Idag var mitt förslag att det kunde ju faktiskt vara till exempel +3 grader i stället för -3. Det sku liksom droppa sådär i knutarna, sådär som jag gillar.

Jag var i alla fall ute och springa idag och det som jag redan i ett tidigare inlägg konstaterade var att det som är en av grejerna för mig med att springa är att jag hinner tänka. Jag hinner tänka så mycket mer än jag hinner någon annan stund.

Idag tänkte jag på ett inlägg i någon blogg (minns inte vems eller när jag läst det men uppenbarligen har det gjort intryck på mig) eller kanske det var någons status på facebook. Nåja, det spelar inte någon roll för det var redan en tid sedan. Det handlade i korthet om att hen (märker ni, använder nu det svenska neutrala fina ordet) som skrev undrade över människor som sportar och alltid måste nämna om det antingen på fejan eller i sin blogg. Jag hör kanske just till dem som sportar med att med jämna mellanrum berätta om min sportighet. Hen undrade i alla fall om de människor som hela tiden måste nämna om sin sport är människor som inte haft för vana att sporta och nu vill berätta för hela världen om sin förändring? Eller varför gör de det? Det tyckte i alla fall hen var lite konstigt.

Jag har lite funderat kring det här och jag tycker kanske inte det är så konstigt att man vill berätta om man väl gått in för att finnas ute i de sociala medierna som privat person. Jag tänker till exempel på en springtur. Den kan vara väldigt olika från gång till gång. Eller om du till exempel sysslar med yoga så kan det hända att du en dag uppnår något som du kämpat för redan en längre tid. Eller en stavpromenad...du kan ju möta något lustigt fenomen på din tur som du gärna skulle vilja berätta om för någon. Jag tror också att jag kan få den uppmuntran jag kanske behöver genom att berätta. Eller så kan jag få tips av andra som sysslar med samma grej. Är det inte lite samma sak som att berätta att nu har jag läst en bok. Då blir alla glada som inte läst den och vill veta lite mer. Eller de andra som också läst den känner samhörighet? Eller gäller det bara sport, är det att skryta? Jag blir i alla fall glad då jag läser att någon varit ute i ruskigt väder och rört på sig. Sunt liv liksom, och hoppas mina vänner mår bra.

Jag märkte när jag tänkte på det här blev jag lite irriterad. Kanske någon sportar och tycker att det var inget märkligt med det. Då behöver man ju absolut inte nämna om det. Någon annan upplever sporten och sina framsteg som något stort, värt att berätta. Når något mål som den varit ute efter länge.

Dessutom tycker jag det är konstigare att berätta om att man har diskat eller tvättat kläder, för det gör väl nästan alla? Fast kanske man bara behöver uppmärksamhet och uppmuntran. Själv skryter jag nog glatt varje gång jag städat :). Det gör jag enbart för att få sympatipoäng. Bara så ni vet.

Jag tror jag kommer att återkomma till det här. Har ännu en liten fundersam rynka i pannan.
Och det blev dubbelrynka i pannan för det här blev lite långt...

Inga kommentarer: