18.3.12

Att öppna dörren...


Vet ni den där känslan när det ringer oväntat på ytterdörren och man öppnar för att man kan gissa vem det är? Och så är det någon helt annan.

Igår hade min man gett sig av för att följa min vår son på kalas. En stund efter deras avfärd ringde det på dörren. Jag tänkte att han glömt nyckeln. Det andra alternativet var att det står ett grannbarn och hoppas få leksällskap. Jag öppnade. Och ack. När jag tror att jag ska mötas av någon trevlig och så blir jag mött av detta:




då blir jag ju SÅ till den milda grad besviken. Och samtidigt överrumplad.
Där stod två män, den ena glad o pratsam, den andra allvarlig med bibeln i hand.
Vi blev bjudna på fest (!?), torsdagen den 5.4.
Tack, men nej tack.

3 kommentarer:

Catta sa...

Jep, senast vi blev bjudna på en liknande fest var när vi väntade på nå remppagubbar som skulle gå på kontrollbesök i alla husets lägenheter. Vilken tillfällighet att deär typerna med sin inbjudan råkade befinna sig i trappan samtidigt. Minns att jag hörde J säga väldigt kypsästi: "Joo, eiköhän tää ollu tässä!" :)

Mikaela "Micko" Lax sa...

Man blir ju bara så besviken. Jag var helt mållös. Levde i en bubbla o trodde det var slut på knacka dörr operationer. Men hur e det möjligt att de alltid e i trappan då det händer nå annat officiellt eller inofficiellt?

Catta sa...

Jag tror på att någon i huset har kontakter dit och lite rapsat att idag är en bra dag att komma in i trappan dit man vanligtvis behöver en kod...