Jag vill passa på att skryta här på bloggen. För jag har så jättegoda o fina föräldrar som hjälper mig så mycket varje dag. Jag blir alldeles svag i knäna och glad i hjärtat när jag tänker på allt de orkar med och allt de vill göra för mig.
Som jag skrev tidigare har jag o min man spenderat nästan hela veckoslutet på jobb. Vad gör man med sina barn då? De ska få vara lediga på veckosluten och ha det underbart. Ja då bjuder man ut dem åt de människor som man litar på mest, de trogna egna, mamma och pappa. Och de tar emot dessa två små härliga varelser med öppna armar. De för dem till ett sommarparadis och underhåller dem, sköter dem varsamt o älskar dem av hela sin stora förmåga, ett helt långt veckoslut.
Sen får man ta emot de små sötnosarna när de kommer hem. De är utvilade och trygga och fina och glada efter ett veckoslut med momi och moffa. Och momi och moffa strålar värme och energi, fortfarande. Trots att alla vet, ja det är lite ansträngande med barngäster. Det är lite mer liv o rörelse än man kanske alltid orkar. Men nej, de orkar och de ser så glada ut när de kör sin väg. Väntar till och med hoppfullt på nästa gång.
Såna är mina föräldrar, färdiga att hjälpa till med de små. Alltid när det passar in i deras tidtabell. Lyckligt lottad är jag. Och det jag tänker ännu mer: mina barn. Åh vad de är lyckligt lottade som får ha sina momir och moffor helt för sig själva. De får lära sig vara tillsammans med andra människor, de lär sig lita på andra och framför allt, de har en levande relation till en annan generation som älskar dem villkorslöst.
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar