Fest på dagisgården

Idag är det fest på dagisgården. Det är vårfest för de små.

Jag har blivit gammal för jag tycker att det är så rörande. Det är mer rörande för varje gång. När jag var mindre tänkte jag att det är bara mammor, äldre damer, som gråter när små barn sjunger. Jag tyckte det var fascinerande att det ofta var så. Och jag kunde inte förstå varför de skulle gråta? Det var ju bara en fest.

Idag tycker jag inte alls det är fascinerande att äldre damer (=jag) måste gråta varje gång deras barn uppträder. Eller någon annans barn. Suck. Jag sku vara glad om jag kunde bara le och tycka det är fint. Och vara rörd. Utan att gråta. Förstår ni? 

Det är liksom inget fel på att gråta tycker jag. Men jag får ju så ont i ögonen efteråt. Och mina färdigt vårröda ögon blir bara väldigt ömma och röda och uppsvullna.

Suck, sånt är livet.