17 år mitt hjärta slår som det gjorde då...

Vilket strålande väder det varit idag. Säkert för att det är en så speciell dag, därför.


Idag är det 17 år sedan jag fick något som jag varje dag är otroligt lycklig över. Något som gör mig gladare än något annat. Jag hittade det bästa. Kan ni ana er till vad det är?


Jag fick min härliga Janne. När jag tänker bakåt i tiden kommer jag ganska väl ihåg hur det kändes då. Hur lycklig jag var då. Jag kommer ihåg att jag tänkte att med honom vill jag vara så länge jag får och kan. Och när jag nu har honom här, och vi har våra fina barn tillsammans, så kan jag inte annat än le och tänka. Oj då, snart har halva livet gått och jag har fått dela det med just den som jag allra helst vill dela det med. Mitt hjärta slår precis som det gjorde då, för 17 år sedan, precis för honom.


Är inte det märkligt och mäktigt? Och är inte det det lyckligaste i livet? Ja säger jag. Det är det jag är mest tacksam för. Vad som än händer mig i livet har jag haft 17 år som jag fått dela med någon.


Det blev en champagneskål för det!