Så var det Mark, på riktigt.

Ni blir ren helt uttråkade för jag berättar bara om Mark hela tiden. Men idag såg vi honom, jag o Catten. O han gjorde oss inte besviken. När jag tänker på uppträdandet kan jag inte återge en enda sak. Jag kan inte berätta något som han sade, något jag skrattade åt eller något alls. Allt hörde ihop och jag skrattade o log genom hela föreställningen. Men inget fastnade. Jag har bara den goda bilden i mitt huvud.

Det jag däremot kommer ihåg är att jag höll på att bli jättearg o hela kvällen höll på att få en prägel av ruttenbanan. Det började så att jag o Catten var i salen bland de allra första. Vi var liksom i jättegod tid. Letade upp våra platser, rad 6 platserna 6 och 7. Så satt vi där o var förväntansfulla. Vi har båda ett passionerat förhållande till Sound of Music, har tillsammans sett Mark förr o följt med honom på olika sätt plus att Catten har varit i Österrike sådär for real o upplevt Salzburg. Så hon är kanske ändå lite mer orienterad i Sound of Music. Men anyway. Rätt sällskap, helt klart.

Så händer det, cirka 3 minuter innan allt ska börja kommer en dam o säger att hon har platserna 6 och 7 på rad 6. Alltså våra platser. Jag hade inte för avsikt att stiga upp förrän någon kommer med en anställd dit o på något vis kan bevisa att jag sitter på fel plats. Jag hade själv skaffat biljetterna och jag visste precis att det här var mina platser. Damen såg nedsättande på oss o tyckte nog att HON hade rätt biljetter. Vad kan vi göra, vi har samma biljetter, MEN VI VAR DÄR FÖRST!!! Hon kommer med lösningen:

"Jag är här med min 80nånting åriga mamma, så det sku nog var bra om ni nu kunde stiga upp!" Alltså URSÄKTA MIG men är mina 50 euro mindre värda än hennes? Har vi mindre rätt att sitta där för att vi är yngre? Ska vi bara stiga upp o gå hem o slänga biljetterna i sopkorgen för att hon har kommit dit med sin fossila morsa liksom? Jag blev såååå arg.

Allt löste sig till slut. Jag visste ju att jag satt på rätt plats. Jag sa ju det. Jag hade inte för avsikt att stiga upp. Hon hade ju tittat fel på sin biljett. Hennes platser var nog på rad 6, o platserna 6 och 7. Men sannerligen, de var inte på första parkett, de var på balkongen. Lite vänligare kunde hon ha bett om ursäkt tycker jag. Men dit sku hon få släpa sin ålderdomliga mamma. HAH!

Såna här saker blir jag så arg av. Finlandssvenska fisförnäma tanter som tror att de är mer värda än jag o mina vänner. Argh o murr.

Turligt nog förstörde hon inte mitt humör helt o hållet. Mark o syster Pär gav mig glädjen tillbaka.