Oro

Jag bestämde mig, när jag startade den här bloggen igen, att jag inte skulle skriva så mycket om mina barn. Mer om annat. Om mina tankar.

Men jag märker att barnen lätt kryper in i mina inlägg. Det är väl så. De är väl ändå en så stor del av mig.

Och idag, förutom vintergnäll kan jag konstatera. Oro är känslan som fyller mig, fortfarande. Mitt barn är sjukt. Jag är maktlös. Det är det jag känner, just idag, hela tiden.

Samtidigt känner jag mig rörd över att många har tagit kontakt o oroat sig med mig.

Ja, oro. Det är den överlägset starkaste känslan i mig just nu. Och ändå tror jag ju att allt blir bra, det är det som läkaren också säger.

Men ändå, oro är det jag känner. Just nu. Den känslan kan jag inte stänga av.