Alla gick till jobb och dagis och skola. Hurra.
Jag kunde åka efter min efterlängtade nya cykel som stod färdig på Busholmen hos Pelagos killar. Och jag fick köra hem den. Vilken lycka. En cykel som rullar, nästan av sig själv.
Min kära svärmor hade hämtat hem småpojkarna. Så när jag steg in genom dörren med min nya skatt under armen så låg en på golvet o byggde lego med svärmors tyska man o den andra satt i köket o mumsade gårdagskaka med sin härliga mummi.
Vi kom in, åt en smörgås och så fick vi en chans att ta en sväng med cykeln, ännu en gång. Det var nog lyx. Janne o jag. Vardagslyx o vardagsmotion, tillsammans.
Här är min fina cykel, på bild. Jag tror inte jag kan cykla till jobbet imorgon, min akter är sjuk efter dagens strapatser.
4 kommentarer:
Låter härligt! Det e ju så störande när man intopiukeena varit o cyklat första gången på våren och vill bara cykla mer men så har man så ont i rumpan... Auts.
Ja, så går det alla år för mig. Man borde bara alltid cykla så sku inte rumpan vänja sig vid mjukare bänkar :)
Den är ljuvlig. Såg att du säljer din gamla cykel, gissa vem som har en limegrön sju-växlad cresent, köpt för fem - sex år sedan? Alltså vi lever dubbelliv, galet men sant! Och sjukt roligt samtidigt.
Nämen tänk. Va kul. Jag säljer den för att den har ersatts av denna goding. O om du en dag vill göra dig av med din Limegröna crescent så verkar det finnas ett stort intresse. :). Men inte ska man sälja en god tjänare om man själv kan använda sig av den :).
Skicka en kommentar