Jag städar ut julen, bit för bit. Tycker inte om att städa ut precis allt. Vill hålla något litet kvar. Kanske lite av ljusfestens ljus.
Men jag är nog rätt led på granen, stjärnorna i fönstren och tomtarna i olika skrymslen och vrår. Idag plockade jag ner julgransprydnaderna, endast ljusen är kvar. Och en förvånande stor del barr också. Städade undan tomtar och julbock. Stjärnorna i fönstren får lysa kvar tills det inte längre är mörkt kl. 15.45. Ett par veckor till, gissar jag.
Samtidigt då jag städar ut julen tänker jag på den oerhörda mängd choklad vi har i skåpen och hur väldigt lite intresserad jag är av den. Har hela julen, hela december, ätit choklad och marmelad precis så mycket jag orkat. Samtidigt rört på mig minimalt. Nu känns det som ett jullöfte, eller "start på det nya året"-löfte att dra ner på sockret. Faktiskt, jag tror att jag skippar sockret helt, kanske fram till påsk. Bröd, vetemjöl och pasta kunde jag också leva utan. Det blir jag ändå lite piggare av.
Nu gäller det bara att organisera vardagen så att jag får en liten stund varje vecka, så jag hinner röra på mig ordentligt. Annars blir det ont i kroppen. Då känner jag mig gammal och det vill jag inte.
Visst e det lite av en kliché att tänka på allt det här när man städar undan jul o startar ett nytt år. Men för mig är det faktiskt närmast att hitta tillbaka till vardagen. Och det tror jag att jag måste göra, bit för bit.
Chocken infinner sig imorgon bitti när klockan ringer kl. 6. Chocken infinner sig när jag inte får stiga upp och nosa och gosa med mina små gryn. Får vänta till eftermiddagen innan jag känner deras doft i min näsa.
Det blir den största chocken. Svårast att vänja sig vid. Men nog ska det gå.
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar