Ikväll träffade jag en så kär vän, som jag inte träffat på länge, och det var så härligt. Ni vet de där vännerna man har, sedan länge tillbaka. Som man inte träffar varje dag. När man väl träffas förstår man inte varför det inte skett tidigare. Det är garanterad kvalitet från första början till det plötsliga slutet. Det är fina stunder säger jag.
Det känns fint med sådana här gamla godingar till vänner. Vi känner varann bra, vi har samma sociala ork och gläds över stunden vi har suttit tillsammans. Sedan skiljs vi utan att gråta över att det kanske tar en stund tills vi ses igen. Den stunden väntar jag på redan nu. Ändå blir det inte på en tid, jag vet det, för jag känner oss.
Det var plus att vi träffades på restaurangen Mange sud. Hade aldrig varit där och jag funderade hela tiden hur månne namnet uttalas. Är det mange som på franska eller mange som man skulle kunna kalla någon som heter Magnus? Gott var det. Och pluspoäng för att vi satt där med ett gäng bröllopsgäster och ett brudpar. Det var intressant att se någon fira bröllop på en krog med en massa andra människor, inte privat och en torsdagkväll. Visst blev det ju ett snyggt datum: 31012013. Synd att det i februari inte finns 31 dagar, då sku det ännu snyggare.
Betjäningen på krogen var vänlig. Kanske nästan lite för vänlig eller påträngande, inte vet jag? Jag blir besvärad när det blir övervänligt...eller kanske det bara kändes tillgjort. Men summan var: Gå dit o ät. Det var riktigt gott. Och ifall du bestämmer dig för Cesarsalladen: Den är massivt stor. O ta med dig en god vän, då blir det ännu bättre!
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar