Tänk va glad man kan bli av såna sura bär i en burk. Så glad. Hela vägen hem från föräldrarna mumsade jag och den större skatten på bären. Han funderade att han ska äta sig mätt på dem imorgon, så hålls han frisk och pigg.
Den lilla skatten tog ett bär, synade det noga och undrade om han måste äta upp det. Jag sade nej. Han stoppade det i munnen och såg fundersam ut. Tills han började småtjuta och spottade ut bäret i min hand. Man kan ju inte spotta bär i trappan.
Så olika är vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar