Det är inte så att Mitt Kök! på någotvis skulle vara väldigt snyggt, alldeles nytt eller ömtåligt. Tvärtöm, det är där vi renoverat minst. Det är redan gammalt, slitet och tål nog att små tassar kockar och bakar där.
Det är bara så att jag är väldigt possessiv. Jag har svårt att titta på när någon annan steker och kokar där. Jag har svårt att inte blanda mig i processen. Om någon annan lagar mat i mitt kök är jag tvungen att gå ut (nu talar jag någon annan i min familj). Till och med gurkbitarna som ska i salladen övervakar jag. Har någon en kastrull på spisen är jag där och kollar att spisen är inställd på rätt. "Det får inte koka över"... "Brinner lätt i botten"...säger jag när jag skruvar ner temperaturen eller snurrar ett snabbt varv med sleven i kastrullen.
O hur i fridens namn sku någon vilja delta i matlagning i det här huset? Om det alltid finns någon som vet och kan bättre? Jag förstår verkligen att det blivit som det blivit.
Nu har jag tänkt starta en kampanj. Ta med barnen i köket, lite oftare. Låt dem kocka, låt dem skära, låt dem blanda och låt dem misslyckas lite ibland. Det är inte farligt. Mycket farligare är det om de aldrig lär sig att det är roligt i köket och att de kan.
Vi tränade på tisdag. Vi bakade bullar tillsammans. Jag frågade om de vill knåda eller vara med och röra ihop degen. Det ville de inte, men de ville gärna rulla sina egna bullar. Och gissa bara hur fina & goda bullarna blev? De blev fantastiska. Och barnen var så stolta över det de hade åstadkommit.
Och jag då, i Mitt Kök!, hur gick det? Det gick bra. Vi hade hur roligt som helst. Och bullarna har aldrig smakat så gott.
Jag tycker ni ska kika in hos Karin som skriver om sin sons bak-kalas. Jag var rörd när jag läste och har ett nytt mål i livet, jag ska också lyckas ordna ett bak-kalas i Mitt Kök!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar