Men det höll på gå illa. Jag gav nästan upp, för jag blev så förbannad innan jag ens hade hunnit starta min duktighet. Förbannad blev jag på mig själv. Jag är världens råddigaste och mest oorganiserade. Jag hittade inte min lilla magväska som jag har min livsviktiga spelare i när jag springer. Är det månne någon annan som känner som jag när någon liten grej är försvunnen, spårlöst försvunnen? Jag kokar, jag sku bara vilja skylla på någon annan, fast det är mitt eget fel att den inte är där jag trodde. Jag är expert på att till exempel förlägga mina nycklar, mitt busskort och sådana saker, som man bara ska plocka med sig när man är färdig att gå i väg.
Så där stod jag i tamburen med hela springutrustningen på mig men den lilla väskan saknades. Argh så sur jag blir. Så sur. Men till all lycka hittade jag på en nödlösning. Är fortfarande sur på väskan, den är ingenstans.
Men duktighetsdag blev det i alla fall, för jag sprang ju. Kort & långsamt men jag gjorde det. Dessutom bakade jag bröd, om det kan anses vara duktigt. Och så lagade jag äntligen den efterlängtade myslin.
För att visa hur duktig min fredag var, så tänkte jag på en vän i nöd och lagade en liten extraburk mysli åt henne. Och ett par bröd förde jag också till henne.
Fy vad duktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar