Det är nog alltid så vemodigt att packa ihop sina saker och flytta till stan. Det är aldrig lika vemodigt att flytta ut till stugan. Nåja, visst saknar jag ju en del grejer här i stan när jag flyttar ut, men det är det där med ledighet, semester, frihet, familjeliv, värme, sommarnätter man får då. När vi packar ihop våra saker för hösten då är det ett annorlunda utbyte: friheten byts ut mot tidtabeller, lugnet mot tidtabeller, semester mot tidtabeller... Ljuset byts ut mot mörker. Det är helt klart att det är vemodigt.
Idag när vi hade packat det mesta och barnen redan längtade till stan i bilen sade jag snyft åt dem. Den ena brydde sig inte om det. Den andra undrade vad jag snyftade. Jag förklarade att det är ledsamt att åka och lämna allt det här. Han tröstade mig så klokt och sade att vi ju kommer tillbaka.
Ja det gör vi. Men i mitt lilla hjärta tänkte jag: det blir på riktigt först nästa sommar.
Det är allt det här jag saknar, som jag tänker på och som jag drömmer mig till den här hösten, vintern och våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar