10.8.12

Syskonkärlek

Man kan aldrig veta hur det blir med syskon. Tycker de om varann? Kommer de överens? Blir de värsta eller bästa vänner?

Tycker det är svårt att veta som förälder. I något skede tänkte jag att stackars storabror som måste utstå att det kommer ett syskon i familjen. Men hela tiden tänkte jag, kanske det ändå är bra, kanske det ändå känns bra, i något skede av livet. Man vet ju aldrig hur det går. Jag utgår bara från min egen situation: Vad skulle det ha blivit av mig utan mina syskon?

Jag hoppas det en dag kan kännas lika för mina barn. Men visst är det fint att de ibland, eller egentligen ganska ofta, ser nöjda ut över att ha varann.

Jag tycker dessutom det var mycket kloka ord min goda vän uttalade: Det är bra att ha syskon. Man har någon man kan kritisera sina föräldrar med. Någon man kan känna gemenskap med när föräldrarna beter sig besynnerligt.

Idag såg jag glimtar av syskonkärlek.








Inga kommentarer: