Lördagen = Godis = Minnen

Varje lördag konsumerar vi socker och E-koder. Traditionell godisdag.
Idag blev det för mig en liten nostalgitripp. Då det var Kristina-dag fick jag i gåva en påse polkagrisar. Riktiga äkta Gränna grisar. Jag är inte så snabb på att proppa i mig dem, så jag har ännu kvar en hel del.

En överbliven halv dajm blev oäten, den var inte god, sade Noa. Du får äta den, sa han. Han behövde inte be mig två gånger.

Jag kom osökt att tänka på min fina farmor. Hon tyckte om polkagrisar. Men det bästa hon visste var att kombinera polkagris och dajm. Så jag grävde fram min polkagrispåse och satte mig ner för att njuta. Och visst är det gott. Att låta dajmen smälta i munnen och blandas med polkagrissmaken. Det är inte fel att sända sin farmor några tankar med hennes favorit smak i munnen.

Jag har massvis med goda minnen tillsammans med min farmor. Hon brukade spela kort med mig. Jag sprang över gården till mina farföräldrar när jag kände mig lite ensam. När jag kom in till dem kom min farfar och klappade mig på kinden och sedan inspirerade han till en stund med glass. När glassen var uppäten försjönk han i sina egna tankar, i en bok eller i tidningen. Han var nöjd men ganska frånvarande. Ofta somnade han en liten stund för att sedan vakna upp och fortsätta med det han höll på med.

Det var min farmor som umgicks med mig, många timmar. Vi pratade och spelade kort. Hon berättade en massa roliga historier från sin barndom och ungdom. Hon hade humor, min farmor. Och hon uppskattade också folk med humor. Hon skrattade glatt åt mina historier och jag tror att hon tyckte jag var ganska komisk.

Jag kände mig alltid väldigt välkommen till henne. Det känns otroligt värdefullt att ha fått ha den tiden och lära känna henne. Jag skulle gärna sitta ner idag och spela ett parti med henne, fråga henne mer om en massa saker jag aldrig förstod att fråga då jag var liten. Nu får jag nöja mej med att tänka på henne, med hennes favoritsmak i munnen.

Tänk vad många fina känslor en bit dajm och lite polkagris kan väcka.