Det är så vackert

Det är så underligt, att vissa landskap blir så vardagliga eller känns så självklara då man varit någonstans länge. Det går inte att jämföra med det jag skriver om, men tänkte på det när jag var i Rom. Till slut blir man van vid alla gamla historiska byggnader, för det finns så många. Man slutar reagera, jag slutade stanna och glo, med jämna mellanrum.

Idag var jag på en springtur. Eftersom det var lätt idag, jag kände mig inte ansträngd en gång, kunde jag koncentrera mig på att se mig omkring och förundras över hur fantastiskt vackert det är, också här i lilla Ekenäs, på den slingrande vägen jag så ofta gått, cyklat, åkt och sprungit längs. Det var så ofattbart vackert att jag tog min moped och åkte tillbaka, när jag sprungit klart. Med kameran. Jag ville samla de här fina vyerna. Jag kan titta på dem när det är snö, och jag längtar till sommaren. Också till sensommaren.

Följ med mig och se hur fint det ser ut när jag springer en liten tia.




Här är kanalen. Den älskar jag. Om jag åker förbi den brukar jag alltid sakta in. För den är så fin. Och ibland åker någon genom den.



Här kan man se näckrosor. Det här är ett av mina favoritställen. Man ser ut mot havet här.



Jag hittade en liten bäck mellan träden. Den var fin, men tyvärr syns den knappt.



En hemlig väg går in i skogen. Jag brukar fantisera och hitta på vart den leder. Den är rätt vildvuxen.



Ett mycket sympatiskt litet berg. Jag blir så van vid de här små bergsknallarna, men de är fina, så fina, när man ser noga efter.