Jag har säkert sagt det förr, men säger det igen. Jag åker på jobb rätt tidigt. För att kunna komma hem tidigt och njuta av min familj. Jag åker före någon är vaken. Det blir alltså inte av att nosa just uppvaknade barn. Ingen morgonkram under nattvarmt täcke. Ingen kram, inget ha en bra dag! Det e bara tyst.
Det har sina fördelar. Jag kommer iväg, på jobbet är det ofta jag som tänder lampan i korridorerna. Man får vakna i lugn och ro. Spårvagnen susar fram genom staden utan att behöva stanna hela tiden. Framför allt vet jag att mitt barn inte står ensamt som sista man på dagisgården.
Men lyx i min vardag är att vara hemma ibland på morgnarna. Jag får höra om nattens drömmar, känna mjuka varma mysiga kinder mot min. Jag får se det där rufsiga, bångstyriga håret. Och jag får varma kramar och några glada hopp att hålla i minnet hela jobbdagen, tills vi ses igen.
Det e vardagslyx för mig.
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
2 kommentarer:
Vilket härligt inlägg, blir riktigt varm om hjärtat när jag läste det. <3
Det var eufori efter vardagslyxen :).
Skicka en kommentar