Men till mitt försvar måste jag säga: Det var definitivt värt att vänta. Han har såna fina vänner. När de sitter samlade kring bordet är det skratt och skratt som gäller. De är riktiga människor liksom. Och de har lärt sig hur man beter sig av någon.
En av gästerna klingade med skeden mot glaset och steg upp för att hålla tal. Helan går sjöng de också. Och när det blev kakdags var det har den äran på tre språk som gällde.
Jag har ju själv aldrig varit någon stor vän av barnkalas men nu var det så roligt att det var en sann glädje att ordna. Och barnen kunde verkligen göra en mamma glad med sina komplimanger och med sitt artiga sätt:
- De här köttbullarna är så goda!
- Allt är så gott!
- Tack för kalaset! Kiitos juhlista!
Såna fina barn.
2 kommentarer:
Hjälp sån feel good jag får av det här! Kids är så fina, och ännu finare om man verkligen ser dom och ids fråga/kommentera annat än deras storlek.
Ja finessen i dem kommer bäst fram om man verkligen ser o hör dem. Ibland blir jag så överraskad att mitt eget barn lyckas välja bland en massa barn just de här barnen, som gör att han trivs o har roligt. Det är magiskt. Jag blev också så glad själv att märka att det kan finnas lite olika koncept, att barnkalas inte måste vara en enda sockerfylla o galet skrik. Utan det kan vara roligt från början till slut. Men ja, det var feel good över den måndagen. Verkligen.
Skicka en kommentar