Försenad till mötet! - Arga blickar möter dig.

Läste idag ett inlägg som  hette Myöhästelijöiden aika on tulossa.

Vad tänkte jag? Jo, jag är själv en människa som älskar att vara i tid på mötet, på jobbet, på kompisträffen. Jag har alltid varit mer eller mindre punktlig. Under skoltiden, grundskola och gymnasie, kom jag visst aldrig för sent. Tja, kanske en enstaka gång på gymnasiet och det var väldigt jobbigt. På den tiden tog jag en tidigare buss på morgonen för att säkert hinna.

Under studietiden fortsatte samma mönster, och alltid var jag en av dem som fick höra föreläsarnas arga skällor: Varför är inte den och den på plats. Måttet var rågat och jag röt tillbaka, det är ett helvete att vi som är på plats alltid ska få skulden. Det är väl tammefan inte vårt fel om någon annan är försenad!

Det väckte en viss glädje, att jag blev förbannad. Jag själv var också nöjd, men det hjälpte ju inte att ryta åt en person. Föreläsare, lärare och andra, de vill ju också få ryta att det är irriterande. Jag tyckte inte det var så allvarligt om någon var försenad till en basic lektion. Men jag kände lite ångest när mina studiekompisar droppade in när någon föreläsare var inbjuden speciellt och enkom för oss.

Men idag, när jag jobbar, tycker jag det inte är så allvarligt. Jag har själv varit försenad någon gång, sällan, men ändå någon gång. Och så har jag insett det här med dagsrytm. Bara för att jag är mest effektiv på morgonen och orkar jobba och koncentrera mig då, betyder det inte att alla människor sitter skarpa klockan 7.30 i ett team o funderar strategier.

Och så är det ju det här med arbetstider. DÅ man inte kommit överens med någon att man ska samarbeta, utan man har sina arbetsuppgifter man ska sköta. Va spelar det för roll vilken tid på dygnet man fixar dem, bara de blir gjorda. Spelar det någon roll var och hur man gör dem? Nej nej nej.

Jag skulle önska att vi levde i en värld där det inte spelar så stor roll om du är morgonpigg eller kvällspigg. Att det skulle vara ok att fixa sina arbetsuppgifter där det passar en bäst.

Jag tror till exempel inte att jag många gånger läste mina läxor vid ett bord. Jag fixade dem liggande på matten, på sängen eller på golvet, i en fåtölj. Det skulle funka för mig fortfarande, att ligga i soffan med datorn i knäet. Jag hoppas alltså att det blir en tid då det inte är så allvarligt att man trivs i en senare dygnsrytm.

One day, one day.