Min frissa skulle ordna en modeshow där. De skulle fixa till ett gäng "modeller" som skulle visa upp sina hår (reklam för hennes salon i Tölö) och de skulle dessutom bära kläder från Lähetystori Fida. Kläderna skulle sedan efter showen vara till salu och intäckterna gick till gott ändamål.
Noa skulle vara en barnmodell, för han har ett sånt fränt litet hår som inte är helt som alla andra sjuåringars. Noa ville ställa upp. Han ville för han tyckte det sku vara fint att få ha färg i håret.
Så när det var ett jäkla asväder på lördagmorgon, tänkte jag, va ska det bli av det här. Men allt blev ju bra till slut. Det var inte så asigt på eftermiddagen som de lovat.
Noa blev lagad i håret, hans underbara frissa Meron skröt med honom inför alla: Tää poika on maailman coolein, berättade hon åt alla. O visst är han, lugn o cool. Hygglig som bara den.
Men det var ju en hel del väntande. Tack o lov fick han spendera flera timmar i gott sällskap, på tumis med sin far. Så det var inte så synd om honom. De strosade på stan och gick på café. Ni vet, sånt man gör när man just har börjat sitt sommarlov.
När klockan närmade sig 18 blev det äntligen show. Då tog han sitt fina modellpar i handen o traskade mot scenen, såg lätt spänd och förbryllad ut, men var modig nog. Och fin.
Det var sött med modelltöserna som var stora flickor redan, men inga tanter. De var så snälla mot Noa och de ville så gärna alla vara hans par.
Jag blir så glad av att se att det händer, att ungdomar tar hand om mindre barn. Att de ger dem uppmärksamhet, uppmuntrar dem och får dem att känna sig trygga.
Jag tror det var en lärorik upplevelse för oss alla. Och Noa konstaterade efteråt: Modelljobb är nog ganska jobbiga. Det är mest bara att vänta och vänta.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar