Kyylä - Observatören

Jag brukar skoja med min granne om att jag är nyfikna på vad som sker på gården, vad våra grannar har för sig. Vem som grillar sent i natten när det ryker? Vi skickar ibland sms åt varann för att fråga: Varför grillar de där inte med kol i grillen, varför bränner de ved? Och ryker det in hos er också? Det är ganska roligt.

Jag skojar om att jag alltid varit likadan. När jag var liten satt jag på kvällen eller morgonen vid matbordet och drack te. Samtidigt tittade jag ut genom fönstret och iakttog saker. På den tiden hade vi bland annat en granne som enligt mig inte borde ha haft en bil. Hon parkerade alltid i flera långa minuter. Det lyckades aldrig första, inte andra eller tredje gången heller... Jag blev så full i skratt av det då, så jag brukade hålla utkik efter henne, när kommer hon igen för att parkera.

I ett skede bodde också en väldigt söt hundvalp i vårt hus, den brukade vi titta på. Ja, vi höll utkik efter den. Den förgyllde vår dag.

Idag är jag likadan. En riktig kyylä, som man kan säga på finska. Ett bättre och mer beskrivande ord kan jag inte komma på på svenska. Observatör, men det har en lite lustig klang, det där kyylä.

Nu då jag är här i Ekenäs har jag inga grannar att observera. Men till all lycka åker det båtar förbi. Man kan kommentera ifall de kör för nära, fiskar för nära stranden, hur de stannar eller inte stannar vid då färjan åker. Det finns nog en del att observera.

Ikväll då jag skrev ett meddelande till min granne kunde jag samtidigt observera hur hararna hoppade fram och tillbaka utanför mitt hus. Än sprang de hit o än dit. Det var ett huvudlöst springande. Jag berättade det för min granne i mitt sms. Hon svarade att en äkta kyylä hittar alltid lämpliga objekt. Och visst har hon rätt. Det sitter tydligen i mig, det där med att hålla reda på vad som sker runt om mig.

Borde jag bli orolig? Nja, jag tror inte. Jag tror jag också i fortsättningen ska förhålla mig till detta med rikligt med humor.