På tal om pepparkakor, som jag inte gillar att fixa

Ja så var det pepparkakor igen.
Har någon i hemma bakat ett pepparkakshus måste ju fanskapet dekoreras. Och det gjorde vi, också i år. Först drog jag hela kreativa gänget till butiken på storköp, moroten den gången var att de skulle få välja pepparkakspyntgrejer.

Och oj så de valde. Vi valde. Allt vi ville ha. Jag var själv besviken för det fanns inte såna färger som jag ville ha. Något år hade vår vän Dr Oetker såna där små tuber med olika färger i. Något år målade jag med alla världens färger. I år fanns det inte. Så vi fick nöja oss med vanliga tuber och med någo gelfärger. De funkade inte så bra, märkte jag när vi kluddade på huset, men någon i gänget gillade att bara hälla fläckar på olika ställen.

Nåja, men jag har ju då lite någon psykisk störning när det gäller att dekorera pepparkakshus. Jag sku inte för nåt i världen orka göra det, men ändå sku jag vilja sitta ensam o pynta själv. Fast jag är det minst pedanta i världen så när det gäller pepparkakshusdeko, då säger det knäpp i min skalle. Janne undrade hur det skulle gå för mig, sku jag klara av att titta på när barnen dekorerar. Det är nämligen inte så att jag inte tror att det blir fint när de gör. Jag vill att de ska få göra, men om jag måste titta på tycker jag det är lite jobbigt.

SÅ jag psykpsykade mig själv lite. Och så gav jag mig glatt med i pyntandet. Och det var ju mycket roligare än att sitta ensam o sätta rader estetiskt efter varnn o i precis likadana rader. Lite sånt fick jag syssla med, när pojkarna koncentrarade sig på annat. Men på det stora hela sku jag vilja ge mig själv en 9- i betyg för hur jag klarade situationen. Nåja, kanske jag är värd en hel nia utan minus, för jag njöt ju och hade roligt.

Här är resultatet av familjen Lax gemensamma arbete. Janne har bakat delarna o limmat ihop hela huset. Fantastiskt säger jag. Jag o pojkarna har dekorerat.