Tillbaka och på bättre humör

Bara så ni vet, såg jag ut genom fönstret och en plats har blivit ledig på gatan.
Dessutom åt jag det godaste brödet: Kanniston ruisleipä. Blev betydligt gladare.

Nu hoppar jag ner till gården, glad som en lärka och parkerar bilen där den får stå. Och naturligtvis så att den upptar åtminstone tre platser.

Hämnden är ljuv.