Så skedde ett under

Idag följde jag med Noa på Halloween-disco i skolan. Jag är egentligen emot alla former av skolevenemang, jag tänker alltid att det inte blir roligt. Men jag hade roligare än väntat. Träffade gamla klasskompisar och skolkompisar. Många har sina barn i skolan.

Vi promenerade hem o pratade om hur det hade varit. Jag tyckte det var lite kaotiskt, en trevlig pappa tyckte det var lite oorganiserat, Noa förstod inte helt vad han skulle göra där och en kompis tyckte idén var att man sku köpa det som såldes.

Det skedde faktiskt ett under, efter discot. Det var nämligen så att vår lotterivinst väckte lite missnöje. Vi vann ett par vackra turkosa örhängen. Noa surade lite, och konstaterade att det inte var nån idé att vinna örhängen för ingen i vårt hem har hål i örona. Vi funderade vem som kunde få dem.

Vid kvällsmatsbordet pratade vi om örhängena, studerade dem och jag sade att jag ju hade hål i örona men att hålen har vuxit igen. Så tänkte jag att jag skulle prova, om kanske örhängena ändå skulle hitta igenom örat. Och vips, hade jag på mig örhängena. Det var nästan det bästa med hela Halloweenfesten. Det tror jag vi alla tyckte.




O jag är helt borttappad i mina örhängen...