Inte som planerat

Så var den födelsedagen över. Det är ganska ok med födelsedagar, fast det samtidigt är jobbigt att bli äldre. Jag är faktiskt inte tjugo längre.

Idag gick början av dagen inte riktigt som planerat. Jag blir rätt knäckt faktiskt när saker inte blir som jag hade tänkt.

Jag skulle smyga ut tidigt i morse, inte bli sedd av någon. Jag skulle åka till jobbet i god tid och sedan sku jag bli överraskad på eftermiddagen när jag kom hem från jobbet. Det gick snett redan i ett tidigt skede. När jag stod i tamburen och klädde på mig kom en liten fram och sade att han haft ont i huvudet hela natten. Jag gav honom en värktablett och sade att han skulle sova ännu lite, eller vila.

Nästa gång hörde jag ett pip i telefonen ca kl. 7.40. Grattis älskling, men skit, en liten kille kastar upp. ÅÅÅÅH suck. Ska jag hem, ska jag bli på jobb? Ska jag fixa det här? Hinner han bli kry tills vi ska på resan, den stora resan, den största grejen på hela hösten, liksom. Ett par dagar har han tid att repa sig.

Telefonen piper igen. Han kastar upp igen. SUUUUCK! Det var inte bara huvudvärkstabletten, det är något på riktigt.

Mina härliga föräldrar tar den andra till dagis och jag sitter o funderar hur allt ska bli. Samtidigt ramlar det in en massa gratulationer, på facebook och per sms. Härliga varma tankar, riktade till mig. Man blir varm
Jag avbokar kalaset som jag förberett kvällen innan. Jag tänker på den enorma bröddegen som står i kylskåpet, jag tänker på mängden vita bönor jag kokat och framför allt tänker jag på pätkiskakan som väntar på chokladglasyren. Vem ska äta all maten? Jag mår faktiskt illa, själv.

Sen kommer härliga jobbkamrater in i mitt arbetsrum, sjunger o ger godis och bjuder mig på lunch. De är fina, mina finaste jobbkamrater, nyfunna vänner. Sen går jag på möte och när jag kommer tillbaka har det uppenbarat sig mera choklad i mitt rum. En post it lapp med ett hjärta.

Jag kommer hem och hittar en härlig familj sjungande happy birthday. Jag blir hyllad och får presenter. Ett barn tycker det är bara jobbigt med födelsedagar, han vill själv ha presenter. Det andra barnet börjat gråta för att jag får en ny brödrost, han sörjer den gamla.

Jag meddelar att jag ångrat mig, kom på kalas om ni vågar. På egen risk. Och det blir liten familjefest, trots en liten magpatient. Det blir soppa, det blir bröd och det blir kaka. Vi äter och skrattar och pratar. En äter försiktigare än de andra, och vi håller andan och hoppas han har klarat sjukan.

Vi får vila imorgon, och se till att han blir frisk. Det blev en fin födelsedag, trots magsjukan. Trots att det inte började helt smärtfritt. Och den nya brödrosten väntar på att bli använd. Imorgon bitti. Då kanske vi sörjer den gamla, lite till...