Jag har några dagar när jag åkt till jobbet, eller främst när jag kommit ifrån jobbet roat mig med att titta på folk som stiger in på spårvagnen. Speciellt de äldre damerna och herrarna som stiger på vid stockmanns varuhus.
Jag åker spårvagn en sådan tid på dygnet så det inte är otrolig rusning i spårvagnen. Men alla de där ensamma platserna längs den ena gången är inte lediga. Inte heller alla dubbla platser är tomma, det sitter någon här o där.
När de kommer in på spårvagnen armbågar de sig i panik fram, förbi alla och sedan kastar de sin lilla kasse på en ledig plats, blockerar ingången för alla med sina annars lite stela rörelser och i sin virrighet och återvänder till betalningsautomaten för att visa sitt lilla resekort.
Det är så lustigt att titta på den där paniken i deras blick, och sedan den där lättade blicken när de kan mosa sin rumpa mot sittplatsen. O pusta ut. Vilken tur, de fick just den platsen de hade spetsat sig på.
Allt detta iakttar jag ifrån min favoritplats som jag i lugn och ro kunnat välja när de flesta stiger av vid stockmann o nya inte ännu kommit åt att äntra :). Jag kommer att bli precis likadan bara jag får ännu några åt till på nacken.
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar