Föräldraträff - viktigt och trevligt.

Igår ordnades det en föräldraträff för min sons klasskamraters föräldrar. Det är otroligt både viktigt och trevligt att det blivit så. Föräldrarna träffas någorlunda regelbundet, vi känner varandra, så det inte är omöjligt att ta kontakt med någons föräldrar. Det är otroligt fint.

Det här var träff nummer två, en sån träff där barnen inte är med. Det är viktigt det också. Ibland träffas vi med barnen, hela gänget. Den här gången var det utan barn. Knytkalasmat och vin. Konceptet funkar, en familj har varit superhygglig och öppnat dörrarna till sitt hem för det här evenemanget.

Det blir mycket prat om barnen, delvis också om den egna bakgrunden och olika erfarenheter om olika lärare. Intressant att höra andra vuxnas erfarenhet. Vi är många som inte har erfarenhet av skolbarn från förr, de som har äldre barn har massvis med erfarenhet om lärare och system.

Jag undrar, varför är 4-5-6-7-8-åriga flickor alltid kära? De hittar någon i skolan eller någon stor bror att kära ner sig i. Men pojkarna sådär generellt, de bryr sig inte, inte på länge. Och jag kan verkligen relatera till det här. Jag var alltid kär i någon när jag gick i lekis och i lågstadiet. Alltid var det någon. Sådant funderar vi på hela livet, också som små. Medan pojkarna koncentrerar sig på att buffla och vara fysiska.
Nåja, förstås finns det undantag. Men vad är det som gör att de små flickorna är kära...nästan jämt?


- Posted using BlogPress from my iPad