20.4.13

Ajaj, att jag orkar bli störd

Tack o lov behöver jag sällan mer stå i parken. Stå eller följa efter mitt barn som vill springa på sina egna små äventyr. Jag o parker, vi har aldrig riktigt varit vänner.

Det värsta med parker är ändå då det är konstig stämning. Munkparken, eller Koneparken som den heter för mig, den är sig lik.

Alltid sker det, jag står bredvid någon okänd vuxen som ger fart åt sitt barn som gungar, eller står vid en rutschkana. Jag begår det lilla ynkliga misstaget, jag hälsar. Ett enkelt litet glatt hej. O så sker det, som idag: den mannen jag hälsar på tittar oförstående mot mig o hälsar inte.

AAAAAAARGH!!!! Det stör mig mer än något annat. O jag vill bara SKRIKA: Junt!

Lär jag mig en dag att sluta hälsa på folk? I andra länder säger man hej, utan några som helst problem. Varför är det så här UNKET här i mitt kära Finland?

6 kommentarer:

Catta sa...

Måste bara länka till Heidis inlägg häromdagen, lite samma meininki, man blir så lessen:
http://wonderland.ratata.fi/blogg/article-48788-309249-tack-bara

Mikaela "Micko" Lax sa...

Ja ja, suck o stön. Det här landet kan vara unket ibland. Vissa grejer. Andra saker är trevliga. Men det känns underligt, det borde väl vara det mest naturliga med ett litet tack o ett litet hej. Kräver inte så mycket. Suck suck.

Heidi sa...

Tack vare Catta så hitta jag hit. Hej :)

Jag förstår din frustation. Man blir så ledsen. Så besviken. Men vet du. Det gäller nog bara att fortsätta försöka. Vill våga tro att med hjälp av dig, och andra fina individer, ändra omgivningen och så någon vacker dag hälsar, eller tackar, alla.

MÅSTE.

Mikaela "Micko" Lax sa...

Hej Heidi! Roligt att du kikade in hos mig. Tittade in hos dig oxå och tänkte, suck för det här landet...

Men man får faktiskt inte tappa modet. Inget blir ju bättre om oxå vi slutar säga tack eller hej. Någon måste ju svara en dag. Eller säga tack. Det är dessutom svårt att låta bli att hälsa på folk när man gör det bara spontant. Eller jag menar, tack slinker ju ur en helt lätt när någon vänligt håller upp dörren. Ja, om vi e fler som kämpar, kanske det blir en förändring. Tack för inspisen. Ska hålla huvet högt o fortsätta hälsa på folk som folk :).

Heidi sa...

Precis så, man får inte tappa modet. Tack själv, det värmer då man vet att man inte är "ensam". Ha en fin dag!

Mikaela "Micko" Lax sa...

Ja tillsammans måste det gå. Lovar kämpa :).