Jag har ett otrevligt drag. Jag har lätt för att gå omkring med förutfattade meningar om folk. På bråkdelen av en sekund har jag fått en stark känsla o vips har jag placerat en rätt okänd människa i ett visst fack. Är det ett fack med en negativ stämpel är det inte enkelt för den stackars människan att övertyga mig om motsatsen. Det här är inget sympatiskt drag i mig. O jag är på inget vis väldigt stolt över just det här.
Det har nog hänt att jag några gånger gjort för snabba beslut gällande vissa människor. Någon pålitlig har kanske gett mig en vink, den där människan besitter det här lätt otrevliga draget. O vips märker jag det, trots att det inte nödvändigtvis är där.
Med åren har jag jobbat med det här, att ge människor lite fler chanser. Bestäm dig inte så fort. Och placera nödvändigtvis inte folk i små lådor o fack. Låt dem vara de de är. För jag vet ju, alla har goda o dåliga egenskaper.
Idag hände det där stora o fina. Jag mötte en person som jag genast från början placerat i ett visst fack, det där med minustecken. Så blev det, bara några möten med samma person ökade bara storleken på minustecknet. Idag kom ett minustecken till på lådan, men nu ett vertikalt minustecken som gjorde lådan och personen till en plusperson. En stund, några delade tankar, några delade erfarenheter och det sade klick. Vi förstod varann och vi hittade en gemensam ton som möjliggjorde ett positivt möte. Och en ny sida av oss båda. Och troligen ett gott samarbete. Kanske en ny vänskap?
Vet ni den där känslan när rynkan i pannan försvinner? När tonen blir lite varmare? Och när man inser att igen en gång har man missbedömt en person. Det är en stund av både glädje och sorg. Sorg för tänk om jag gett personen en chans från början. Om jag inte hade behövt gå från negativ till positiv. Utan bara gett en chans. Glädje över att ha klarat av att ge efter och lägga åt sidan de där förutfattade meningarna.
Ingen är perfekt. Men det här kan i alla fall jag jobba med. En dag ska jag bli fördomsfri och ge alla människor tillräckligt med chanser. Det lovar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar