25.11.13

Barnens värld

Barnens värld är ju så jobbig. Jag sku inte orka vara i den. Att vara liten och vara tvungen att lära sig allt skit man måste. Nu talar jag inte om "lära sig skit" som att lära sig räkna och läsa. Sånt är ju riktigt okej. Jag menar närmast "lära sig allt skit" som att en del människor är otrevliga även om du är trevlig mot dem. En del människor är opålitliga, vad du än gör.

Skriver det här idag för att det var en orolig dag i skolan och min sötaste finaste fick ett slag i ansiktet o blodig läpp. Inget jag skulle orka med en måndag. Det var inte ett personligt angrepp utan det var "jag har massor med energi och jag är så jävla korkad att jag inte vet hur jag ska göra av med den så jag tror jag ska veva runt med mina armar o se vem jag kan buffla till" -angrepp.

Jag är väldig intolerant gällande sånt. Jag tycker det sku vara mycket tråkigt att behöva bli oskyldigt slagen i nunan en tröttsam måndag i november. Jag sku inte orka bli sådär besviken som man blir de första gångerna man blir behandlad illa. Som äldre vänjer man ju sig lite vid att alla inte är nå vidare. Man lär sig leva med det. (Alltså jag menar inte att man blir van vid slag i vuxen ålder, talar nu om besvikelser. Det där med våld är ju ALLTID fel, som jag hoppas ni förstod, och det är en annan historia.)
Som vuxen kan man i många fall själv välja: den där typen tänker jag inte befatta mig med. Men i skolan är det svårt. Du ska sitta bredvid de där IQ-befriade, lite störande "jagharsvårtattkoncentreramig så jagstörhelaklassen" -typerna. Du får liksom ingen ledig stund.

Barnens värld är tuff och grym ibland. Hård i alla fall. Det är så mycket man måste lära sig. O det är tufft att lära sig att det nog i längden lönar sig att vara snäll o hygglig fast alla inte är det. O fast man ändå kan få ett slag nånstans nu och då. Ett fysiskt slag eller ett psykiskt slag i det lilla hjärtat.

Och ja, nog kan jag väl få medge att det blir rätt många, rätt aggressiva tankar mot både det bufflande barnet och i mitt fall mot barnets föräldrar. Jag är svart-vit. Jag bara inte förstår varför barn slår, att barn slår och är elaka. Jag tror att lite gränser inte är en helt tokig idé där hemma.

21.11.13

Vilket väder vi har här

Nu tycker jag det är dags för lite vardagsgnäll. Jag har hållit mig till nu.

Jag vill göra det glasklart för er alla:
Det är inte en överraskning att det är mörkt o regnigt o jävligt i november. Det är det inte. Det gör det ändå inte mindre mörkt o regnigt o jävligt att jag vet om att det brukar vara det i november.

Själv brukar jag vara lite irriterad när folk gnäller över gnistrande snö, kyla o solsken i februari, jag vet. Jag borde inte sura över det, utan glädjas över att det för mig är överkomligt. Allt är överkomligt så länge jag ser ljuset. Och på de här breddgraderna är det liksom the best we can get.

Jag lever i den uppfattningen att regn regn o regn inte är the best we can get i november. Det har varit någon dag emellan då det varit kyligt, men inget regn. Och en strimma ljus mellan kl. 12 och 15 har till och med nått mig.

Låt mig lite få gnälla, det blir nog bättre. November är värst. Det är en lycka att julen kommer, som en ljusets fest på nåt vis. Men sedan önskar jag nog att jag ska få fortsätta gnälla, lite till, om det fortfarande bara störtregnar. Det är jättelång tid tills det är sommar igen. Det är nog sommaren, ljuset och de lite gladare minerna jag saknar.

Man kunder fråga sig: Vem hittade på att bosätta sig här? Det är ju liksom inte mänskliga klimatförhållanden. Någon hittade på det och någon hittade på att just jag och min släkt och mina vänner skulle bo här.

Det blir alltså inte att flytta, det skulle för mig vara ännu mer omänskligt att inte bo nära mina nära o kära. Så ett litet klimatgnäll, sådär ett par gånger om året får ni bara utstå. Annars försöker jag vara helt trevlig :)!




Get the point?
I'm in the dark here, som Al Pacinos rollfigur sade i Scent of a woman! I'M IN THE DARK HERE!

20.11.13

Stadion fylls av en Cheek

På väg till jobbet möts jag av en nyhet:
Cheek Olympiastadionille.
Det var verkligen en nyhet som fick mig att ta tag i telefonen och skriva ett inlägg.

Det stod att Cheek är den första inhemska artisten som uppträder ensam på en såhär stor konsert. Alltså står ensam för hela konserten, inte typ Elämä lapselle eller sånt. Det stod också att Cheek börjat sin turné med två slutsålda konserter i ishallen i september.

Undrar du varför jag blev såhär inspirerad av nyheten? Orsakerna är faktiskt åtminstone tre.

För det första: Hur är det möjligt att ingen annan artist i Finland lyckats med det här konststycket?

För det andra: Hur är det möjligt att så många vill gå lyssna på Cheek?

För det tredje: VEM eller snarare VILKA är de som frivilligt betalar för att höra Cheek?
Jag känner ännu ingen. Jag har förstås inte frågat alla jag känner.

Det är ju fint att någon klarar sig och kan försörja sig på musiken. Också här i Finland. Men jag är uppriktigt nyfiken på och intresserad av (och aningen rädd för) dem som ska dit.

Så e det bara, som Anders Bagge skulle säga.

19.11.13

Det där brödrecepetet

Jag älskar att baka bröd. Och jag postar brödbilder på facebook o instagram ofta. Nuförtiden är det redan ironi. Humorn ligger i upprepningen. Nu är det så att på facebook har en del bett att få mitt recept, har skrivit ner det ett par gånger och så har det bara försvunnit ut i cyberspace. Men nu ska jag skriva ner det i den här bloggen så kan de som vill kolla igenom det. Jag har alltså inte medvetet velat panta, har bara varit oföretagsam, lat, glömsk.

Mitt recept är enklare än något annat. Man behöver inte knåda, inte låta degen jäsa i omgångar, man behöver just inte göra något alls. Jag är dessutom en ganska slarvig bagare, så det där med exakta mängder är inte min styrka. Men det gäller att testa sig fram, det blir nog bra :).

För 3 stycken, ca 30 cm långa "style baguette" bröd behövs:

5-10 gram färsk jäst
6 dl kallt vatten
1 rejäl tesked salt
ca 12 dl mjöl, varav åtminstone hälften vanligt vetemjöl

(mjölmängden beror lite på hurdana mjölsorter man vill använda, själv brukar jag allt som oftast lägga i 6 dl vetemjöl, resten dvs ca 6 dl sammanlagt: havrekli, fullkornsvete, rågmjöl, spelt...vad jag råkar ha hemma)

Blanda ihop alla ingredienser med en spatel (jävligt fint ord, tycker jag!). Nej, du behöver inte knåda, bara blanda ihop till en ganska lös och kladdig deg. Eftersom du inte ska gå dit med dina händer så behöver du inte bry dig :)! Täck bunken med färskfolie och lägg den övernatten i kylskåpet.

Ta ut bunken följande morgon, eller när du har tänkt grädda brödet.

Sätt ugnen på 250 grader (jag brukar använda varmluftsugn). Jag lägger in en plåt underst i ugnen samtidigt som jag knäpper på ugnen! Gör det om du vill göra något lite annorlunda när du slänger in bröden i ugnen.
Thriller i receptet!

Stjälp ut degen på ett mjöligt bord. Dra lite i degen så den blir lite fyrkantig. Vik sedan ihop den, tänk att den är i tre delar, från kanterna. Låt degen stå tills ugnen är varm. Skär sedan degen i 3 delar och snurra lite, så blir brödet fin form i ugnen.

Nu kommer vi till plåten som fortfarande är nederst i ugnen, minns du ännu thrillern?

Ta fram 4-5-6 isbitar. När du sätter in bröden i ugnen kan du slänga in isbitarna på plåten underst i ugnen. Det fräser o blir ånga i ugnen. Det blir en fin skorpa på brödet när ångan av isbitarna stiger.

Grädda bröden, beroende på ugnen o brödstorleken o allt det där mellan 20 och 35 minuter. Mot slutet kan du sänka temperaturen lite i ugnen, du kan vädra ut lite fukt ur ugnen o sånt. Men det är så kallad finjustering. Sånt du kan börja experimentera med när du väl testat en eller två gånger.

Sedan är det bara att avnjuta såna här!



15.11.13

Listor, jag älskar listor och stjäl dem gärna

Det har varit väldigt tyst på bloggen. Tyvärr. Har för mycket jobb o för lite tid att tänka på annat. MEN den här listan stal jag av Pia. Och den inspirerade mig mitt i natten att skriva ett inlägg. Så här är den, listan jag gillar. Skicka mig mer listor så blir det mer blogginlägg, så behöver jag liksom inte tänka så djupsinnigt.

1. Lamporna på eller lamporna av?
En i familjen tänder lampor, den andra släcker. Jag är den som släcker.
2. Vem såg dig senast baka?
Mina barn.
3. Hur såg du ut i högstadiet?
Långt hår, kragen upp på skjortan och en bandana. Olika nyanser i håret, från ljusbrun till rödbrun.
4. Hur kommer du att se ut om tjugo år?
Som nu men lite äldre, lite skruttigare men förhoppningsvis fortfarande helt glad.
5. Hur var du på dagis?
Jag var nog ett rätt omtyckt barn, av tanterna. Jag åt maten de delade ut. Och så var jag väl helt snäll mot de andra barnen. Men jag grät väl ofta när mamma lämnade mig där, stackars mamma.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Jag är väl ok. Hoppas jag. Ganska tyst o introvert.
7. Har du en osthyvel?
Jag har åtminstone tre. Utan är ju en omöjlighet.
8.Vad är ditt senaste bästa inköp?
Mat är alltid bra. Men en tunn dunjacka jag köpte nyligen har varit fantastisk denna halvvarma höst.
9. Har du någon klapp?
Inte ännu. Men en lista på klappar som ska införskaffas.
10. Är du rädd för att få hängbröst?
Det tänker jag kanske minst på i livet just nu. Så nej.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Jag tror gud är gud. För mig blir nog tanken lätt en man, men jag tror hen är könlös.
12. Svär du?
Alltid om jag har en möjlighet :)
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Försöker att inte ha förutfattade meningar om någon enda människa. Har sagt tack och adjö helt vänligt åt dem jag träffat.
14. Hur hundig är du på en skala 1-10?
Ganska lite, 3 kanske.
15. Tror du på katter?
Nej det gör jag inte, jag är ingen djurmänniska sist o slutligen.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
Grekisk sallad. Men jag vill ju inte välja, men om jag måste...
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Jag är öppen för allt. Men lätt konsistenskänslig. Kanske aladaube, bara av den orsaken att konsisten är slemmig. Eller tunga.
18. Har du blivit arresterad?
Nej. Men kan kvarsittning räknas?
19. Simmar du?
Ja gärna. Jag är tekniskt inte någon världsmästare, men jag tror att jag kunde bli rätt bra om jag sku orka. Älskar vatten o att simma.
20. Har du kysst en groda?
Nej, jag tror inte jag skulle gilla konsistensen.
21. Är du rädd för Securitasvakter?
Nej inte sådär generellt.
22. Har du någonting att damma?
Det mesta.
23. Vad har du på gång?
För mycket. Hinner inte hålla koll på nåt.
24. Har du ätit gift?
Nej. Men jag har druckit någon flaska meducin när jag var liten.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Jag gjorde sånt. Men nu vill jag inte mitt i natten lämna barnen ensamma, så det blir lite knepigare.
26. Kan du laga cyklar?
Nej, jag kan inte ens pumpa luft i däcken.
27. Kan du fixa med bilar?
Ännu mindre kan jag det.
28. Brukar du köra om?
Med cykel ja, med bil nej.
29. Kan du baka bröd?
Ja det vågar jag påstå att jag kan.
30. Vet du hur man frostar av en frys?
Ja det vet jag. Med en hårtork går det snabbast.
31. Vilket spel skulle du helst leva i?
Rik man i monopol :)

3.11.13

Allhelgona - det där med döden

Igår var det allhelgona. Och jag tänkte lite på döden. Jag gillar egentligen inte att tänka på den, det skulle vara enklare att leva, som man säger på engelska, in denial! Tänka att den inte finns. Men det är inte lätt att leva så. Det kommer stunder då jag tänker oj om jag ännu kunde få träffa henne eller honom jag saknar så. Att det skulle vara härligt att farmor o farfar kunde få lära känna mina barn. Och nu kan jag ju inte veta om de sitter på en molnkant och ser oss. Eller är de borta, för evigt? Är vår tid här på jorden såhär, vi lever ett antal år och sen är det slut? Var det liksom allt? Finns det något mer? Jag gillar inte. O jag är alltid svinrädd att någon ska tas ifrån mig, utan att jag hinner säga allt det viktiga. Och inte bara det, jag bara inte vill förlora någon endaste en. Jag vill inte heller lämna den här världen, jag vill vara tillsammans med mina kära, alltid och för evigt. Sådant tänkte jag på, en allhelgona.

Idag öppnade jag facebook och hittade min vän Jessica där. Också hon har tänkt på döden. Jag slungades vidare till hennes bloggtext i bloggen Andetag. Jag tycker ni ska läsa det hon skriver.

För det första skriver hon bra, det blir man ju bara så glad av.
För det andra är hon en vanlig människa med liknande tankar, frågor och rädslor som jag.
För det tredje är hon präst och medger att hon tänker och oroar sig. Det känns tröstande.
Och för det fjärde slår hon varken mig eller dig i huvudet med bibeln. Hon lyssnar och funderar. Uppskattas.

Jag gillar verkligen tankarna, fast visst skulle jag bli glad om hon kunde ge mig ett säkert svar: När vi dör samlas vi i en underbar varm värld, och där hittar vi helt säkert varann o får fortsätta leva tillsammans. OCH alla mina kära gamla och unga människor som inte längre lever här på jorden sitter där o mys-ler när de ser mig o mina fina.

Det var mycket om döden, en vanlig liten lördag.