Sitter i spårvagnen o gaaaaapar och gääääääspar. Det är så tidigt på morgonen. Det är lite fuktigt men ljust. Solen steg redan för någon timme sedan. Det är, trots att jag inte vant mig vid vardagsrutinen, ändå möjligt och nästan mänskligt att vara vaken så tidigt. Tack vare ljuset.
Men hur i hela friden ska det här konststycket vara möjligt i november? Är det någon som förstår det?
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar