Ett bröllop

Igår fick jag fira bröllop. Visst är bröllop något av det finaste. Två människor har funnit varann o de vill liksom fortsätta vara tillsammans. De vill lova varann att de vill vara tillsammans.
Gårdagens bröllop var lite extra för mig. Det blir det när en egen bror vill lova leva tillsammans med sin fina.

Bröllopsfester är härliga. De är olika och de avspeglar brudparets anda. Gårdagens bröllop var vuxet. Och att bröllopet kändes vuxet kanske berodde på att brudparet inte mer är 20 år. De har levt och de vänner och bekanta som var bjudna hade en speciell anknytning till dem. Alla som var bjudna visste varför, inte bara för att de råkar vara släkt eller så. Bröllopet innehöll ingen bröllopslek och ingen for iväg med bruden. Det var precis som brudparet hade önskat sig.

Speciellt mycket tycker jag om talen. Och igår var de många. De var olika, och fina.

Alltid när jag går på bröllop kommer jag ihåg mitt eget. Jag är glad att det ännu, ett antal år senare, känns att mitt eget bröllop var just som jag ville ha det. Jag hoppas att gårdagens brudpar alltid kommer ihåg sitt bröllop med glädje. Det är ändå inte så ofta man får ihop så mycket människor som betyder mycket på en och samma fest.

Det var inte heller någon som stampade när kakan skars upp. Ingen tävling om vem som bestämmer.