Hopp inför hösten

Jag talade i mitt förra inlägg om min vardagsångest, skräckblandade känslor. Jag vill förtränga dem. Eller nåja, jag kan väl erkänna att de finns där, men jag försöker febrilt söka hopp inför hösten.

Hopp, det får mig osökt att tänka på sommaren igen. Och om det är något vi har gjort, speciellt nu i slutet av sommaren, är det att hoppa. Jag har tagit en massa bilder av våra hopp. Ja, faktiskt alla har hoppat. Först var det trampolinen som var den nya sommargåvan till familjen. Då var det hopp.

Sedan blev vattnet varmt och vi började  hoppa från flotten. Och till slut fattade vi att man verkligen också kan hoppa från vår brygga. Fattade ja, för vi har inte förr kunnat hoppa från den. Det har inte varit tillräckligt djupt. Men eftersom vi är sådana hoppdjur, har vi lyckats hoppa tillräckligt långt.

Och ja, alla har hoppat, från barnbarn till mormor. Fantastiskt. Jag ska hålla hoppet inom mig.

Här flyger vi, the flying family. Mormor finns också förevigad. Lägger henne här om det är någon som vill se och om jag får tillåtelse :).