Var vill du fira födelsedag?

Idag är det min fina mammas födelsedag. Den födelsedagen ska firas. Men var vill hon fira?

Förra veckan fick jag ett meddelande av min pappa i vilket han talade om för mig vad min mamma hade för önskemål. Hon vill förstås få se sina barnbarn. Och jag tycker ju att födelsedagsbarnet inte ska behöva ordna sitt eget kalas. Så vi försöker göra som hon vill.

Om någon frågat mig: hur tror du din 67-åriga mamma vill fira, då skulle det inte blivit enligt hennes önskemål. Men till all lycka kunde hon berätta själv. Och detta blir också en glad överraskning för hennes barnbarn när jag avhämtar dem i eftermiddag. Vi ska nämligen hit:



Det blir Borgbacken för mamma/momi!
Grattis!

Det doftar huvudvärk

Dagens suck går till den person som i morse eller just dränkte sig i en stark parfym. En parfym som sprider ut sig i hela spårvagnen o i min näsborre luktar huvudvärk.
Suck säger jag.

Ett bröllop

Igår fick jag fira bröllop. Visst är bröllop något av det finaste. Två människor har funnit varann o de vill liksom fortsätta vara tillsammans. De vill lova varann att de vill vara tillsammans.
Gårdagens bröllop var lite extra för mig. Det blir det när en egen bror vill lova leva tillsammans med sin fina.

Bröllopsfester är härliga. De är olika och de avspeglar brudparets anda. Gårdagens bröllop var vuxet. Och att bröllopet kändes vuxet kanske berodde på att brudparet inte mer är 20 år. De har levt och de vänner och bekanta som var bjudna hade en speciell anknytning till dem. Alla som var bjudna visste varför, inte bara för att de råkar vara släkt eller så. Bröllopet innehöll ingen bröllopslek och ingen for iväg med bruden. Det var precis som brudparet hade önskat sig.

Speciellt mycket tycker jag om talen. Och igår var de många. De var olika, och fina.

Alltid när jag går på bröllop kommer jag ihåg mitt eget. Jag är glad att det ännu, ett antal år senare, känns att mitt eget bröllop var just som jag ville ha det. Jag hoppas att gårdagens brudpar alltid kommer ihåg sitt bröllop med glädje. Det är ändå inte så ofta man får ihop så mycket människor som betyder mycket på en och samma fest.

Det var inte heller någon som stampade när kakan skars upp. Ingen tävling om vem som bestämmer.

Det där med att vara yngst

Ibland har jag stora sympatier för mitt yngsta barn. Det är orättvist att vara yngst i familjen. I alla fall ibland. Jag har livslång erfarenhet av att vara familjens minsting.

Det är ofta en bekväm och bra position i familjen. Den yngsta tilldelas som liten mycket gullighetspoäng. Alla vill krama om en när man är liten gullig liten o gullig. Då är det verkligen mer orättvist att behöva vara äldst. De äldre trampar upp ett härligt spår och slätar ut bukterna. Man kan bara kasta sig igenom barndom och ungdom, glida fram. Och det är många strider, många konflikter man inte ens behöver befatta sig med. Allt har de äldre fixat. De här sidorna i spelet är bekväma och inte det minsta orättvisa ur minstingens och mitt perspektiv. Tvärtom.

Men ibland är det både orättvist och inte alls lustigt. Det är om man aldrig blir tagen på allvar. För man är ju så söt o gullig. Det konstiga är att det sitter i länge. Fast man redan sku vara lite äldre verkar folk ännu se den lilla gulliga i en.

Jag tycker det är orättvist att jag blir förvånad varje gång någon (tex en dagistant) säger att min lilla minsting har så djupa tankar, är lugn och klok och förstår så mycket. Och jag vill lite le o lägga huvudet på sned i en såndär "nå voooooj liiiiten"-ställning o tänka att va gulligt att han är så liten ännu. Det är orättvist att han blir jämförd med sin äldre bror. Det är orättvist att jag inte alltid lyckas lyssna på hans stora och fina resonemang utan att samtidigt titta vilken gullig söt liten han är.

Jag vet att man ibland önskar bli tagen på allvar och jag ska verkligen kämpa lite extra i livet på den här punkten. För annars är ju livet inte så orättvist.

Det tröttaste veckoslutet

Det tröttaste veckoslutet kommer efter första veckan i vardagsrytmen. Då vi är ur rytm men tvingade in i rytmen. Det är så det känns som det står i den här artikeln. Fast jag själv är mer morgonpigg än kvällspigg känns hela världen helt fel när man sliter o drar upp barn som bara vill sova. Och tvingar upp sig själv obeskrivligt tidigt.

Efter en sådan vecka kommer det tröttaste veckoslutet. Innan alla är med i rytmen.

Veckoslut firade vi på stugan. Städade och ordnade, lyfte och skuffade och drog. För att få undan de där grejerna som vi så glatt på våren tog fram. Flotte, grill, moped, strandbänkar, leksaker etc. Allt ska hitta sina övervintringsställen.

Några små havtorn plockade jag. Men de var skrattretande få. Kanske 2-3 dl. De var delvis inte mogna.

Det kändes höst. Kanske speciellt då jag simmade genom strittande vågor i kyligt vatten till bojen för att rädda jollen till stranden. Fann den full med ännu kallare vatten. Kändes höst att häva sig upp i blåsten o duggregnet iklädd sval simdräkt.

Men än är det sommar, det är ju ännu augusti. Det märkte jag när jag landade i stan och blev bjuden på grillparty på gården. Bra avslutning på en vecka och start på en ny.



Havtorn, inte helt mogna.


Vin som smakade lite gödsel eller något jag inte var stormförtjust i.


Och en man som fixade&städade nästan hela tiden.

Förnyad frukost: Rågröt! Inte råggröt!

Jag har i flera år (så känns det faktiskt) ätit samma sak på vardagsmorgnarna. Ingen variation, alltid samma. En skål med naturell yoghurt, frukt eller bär, nötter och honung på. Det är oförskämt gott. Speciellt om man tar riktig mäktig härlig turkisk. Men just nu kände jag mig lite led.

Jag kunde säkert fortsätta med samma frukost ännu några år, men jag har faktiskt gett mig ut för att ta reda på nya grejer. Lite smoothie har jag ju gjort reklam för här. Det är också oförskämt gott, men jag som går till jobbet innan de andra i familjen vaknat vill inte surra ihop en smoothie kl. 6 på morgonen. Dessutom, tycker jag inte att jag hålls mätt så länge heller. Så det så. Men gott är det. Och enkelt om man inte är en så entusiastisk frukostätare. Man sväljer liksom den enkelt.

Nu har jag testat på nåt nytt. Det är bara nytt för mig, knappast för alla andra som är så in o hip o kan det där med mattrender ännu bättre än jag. Saken är nämligen den att jag som sagt sticker iväg oerhört tidigt på jobb. Jag äter inte hemma, men vill gärna på jobbet äta nåt nyttigt, lite gott o nåt som får min mage att må bra och vara mätt tills det blir lunchdags.

Svaret på alla mina problem är rågröt. Ja du läste rätt, inte råggröt. Alltså det är ju knäppt vad jag tycker det är gott. Det är världens enklaste grej att röra ihop den på kvällen i en skål och avnjuta den på jobbet när jag också börjar bli lite hungrig. Perfekt. Det fina med rågröten är möjligheten till variation.

Mitt recept imorse var något i den här riktningen:
3/4 dl havreflingor
1/4 dl havrekli
en matsked hackade mandlar
en matsked linfrön
en matsked solrosfrön
3 torkade dadlar
några frusna blåbär, hallon o jordgubbar
vatten så det täckte flingor o frön
Och så lade jag överst ca 1 dl turkisk yoghurt
Allt i en burk, och sedan tog jag med burken till jobbet o blandade ihop.
Va gott va gott va gott.

Imorgon ska jag testa med nån annan torkad frukt, kanske riva i ett äpple, köra med grynost i stället för turkisk yoghurt...kanske byta ut havre mot spelt.

Jag blir helt upprymd av alla möjligheter som öppnar sig. Och det här är ett relativt förmånligt frukostalternativ. Och magen gillar blötlagd torkad frukt. Vinnande.



Men nåja jag vet inte om det ser så delikat ut på bilden. Om jag sku va hemma sku jag kanske vilja mixa gröten...då blir det vackrare och sammetslen.

Hur ska vi orka?

Sitter i spårvagnen o gaaaaapar och gääääääspar. Det är så tidigt på morgonen. Det är lite fuktigt men ljust. Solen steg redan för någon timme sedan. Det är, trots att jag inte vant mig vid vardagsrutinen, ändå möjligt och nästan mänskligt att vara vaken så tidigt. Tack vare ljuset.

Men hur i hela friden ska det här konststycket vara möjligt i november? Är det någon som förstår det?