tag:blogger.com,1999:blog-77079420027486544422024-03-06T08:29:16.197+02:00Ajatuksia - TankarTankar i vardagen, stora och små.
Den som tänker är jag, Micko Lax.Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.comBlogger480125tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-30535220707819070322015-04-14T15:23:00.003+03:002015-04-14T15:25:39.605+03:00Ett år har gått - vad har jag lärt mig?Jag har inte loggat in på bloggen på länge. Inte ens kastat en blick på den. Den har varit totalt bortglömd. Idag tittade jag av en slump in. Och gissa, det är exakt ett år sedan jag skrev något här senast. Ett år har gått. Och vad har jag lärt mig?<br />
<br />
Jag har lärt mig att jag lever ett fullständigt fullvärdigt liv utan att skriva blogg. Och jag tror inte någon av mina 3 trogna läsare heller levt ett sämre liv trots min döda blogg.<br />
<br />
Jag har lärt mig att jag knappast är en bloggare. Men att jag gärna skulle skriva en BRA blogg. Dilemmat liksom.<br />
<br />
Jag har lärt mig att jag mår bättre när jag gör sådant jag gillar och får vara mycket med min familj. Jag har lärt mig njuta lite, vara mer närvarande i stunden. Men jag har ännu inte hittat hela vägen, jag har inte hittat helt fram till vad jag ska bli när jag blir stor. Men jag jobbar på det. Och jag har faktiskt en liten liten hemlig idé :).<br />
<br />
För ett år sedan flyttade jag ut ur mitt hem, och blev kär i en torktumlare, i mitt tillfälliga hem. Jag har också lärt mig att jag kan leva ett gott liv utan torktumlare, trots att jag saknar den ibland. Jag har faktiskt glömt att gå prata vackert med den, när jag besöker mamma och pappa.<br />
<br />
Och så har jag fått tillbaka min körlust! Jag måste säga adjö till min gamla bil. Det var faktiskt inte så svårt. Trots att jag vid vår sista gemensamma stund satt tyst en stund och tackade den för alla gemensamma åkstunder. Bilen tog till exempel hem mig och min yngre son från sjukhuset, 2008. Tryggt o bra. Så bilen var på inget vis värdelös. Men om man jämför bilen med en familjemedlem (för min bil kan bli lite som en familjemedlem) så kändes det inte svårt att ersätta den. När en bil ryker och stinker och man inte vet om den ska hållas vid liv...då känns det ok att ersätta den. O ja, jag fick tillbaka min körlust.<br />
<br />
Jag har alltså lärt mig massor under det år som gått. Både om livet, om mig själv och om bilen!<br />
Jag fick tillbaka körlusten, kan jag få tillbaka skrivlusten? Återstår att se.Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-47150547739053112742014-04-14T15:46:00.001+03:002014-04-14T15:46:00.360+03:00Jag är kär!Jag tror det är våren som väcker dessa vårkänslor! Jag är nykär. Det är helt nytt. <br /><br />Har aldrig haft liknande känslor förr. Det jag känner är nåt helt nytt. Jag står där o tittar o känner en värme. <br /><br />Jag blir aktiv på ett nytt sätt. Jag vill så mycket...plötsligt. Jag bara vill...tvätta kläder för att få lägga in den rena fuktiga tvätten i torktumlaren. <br /><br />Jag ÄLSKAR torktumlaren! Har aldrig haft en, men nu har jag en till mitt förfogande. Jag vill bara ropa ut hur mycket jag tycker om denna apparat! <br /><br />Så nu vet ni det :)<br /><br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-65044599123041773912014-04-14T15:34:00.001+03:002014-04-14T15:34:53.833+03:00Plast, tejp och ovälkommen gäst Äntligen, säger jag, är det packat och tejpat. Som vi har jobbat. Funderade på vad som är värre: att flytta helt och hållet eller att flytta ut temporärt och skydda sitt hem? <br /><br />Värre är det senare. Det är enklare att flytta ut allt o sedan städa och så bara förflytta sig o alla saker till ett nytt hem. Men som jag skrev i mitt förra inlägg: saker kunde vara värre. Betydligt värre. Men nu vet jag att jag tycker en vanlig flyttningsoperation är mindre stressande. <br /><br />Jag hade ju tack o lov ledigt på torsdag: flyttledigt. På fredag skulle vi jobba nästan klart medan barnen var placerade. Så blev det inte. O förändringar i planerna passar inte heller min oflexibla personlighet. Ne, den ovälkomna gästen magsjuka tittade in och gjorde det omöjligt för mig att jobba. En liten hemma hos oss var alldeles nerklubbad o låg i säng hela dagen med stort knip i magen. Suck.<br /><br />På lördag kom en härlig farmor på besök, gav oss arbetstid och idag blev det färdigt. Nu är det bara att sätta igång. Hoppas på ett vackert badrum och ett nytt och fint kök. <br /><br />Framtiden är oviss. Nu just njuter jag av vackert kök, surrande säng och torktumlare. Det är inte illa det. <br /><br />OCH HÄR SKU DET VARA BILDER MEN J#^LA BLOGGER VILL INTE. <br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-33118867289906273052014-04-08T21:56:00.001+03:002014-04-08T21:56:01.618+03:00Allt kunde vara värre, eller vårt temporära hemVi flyttade största delen av vårt pick och pack till ett temporärt hem, inte långt ifrån oss. Vi packade, städade, packade, röjde, förde grejer från källare till vind, från vind till skräpflak, trottade grejer i säckar, tömde klädrummet... Nåja, you get the picture: Det var synd om oss. <br /><br />Framför oss har vi ännu: töm köket och plasta in hela skiten. Dvs hela hemmet. Så lite synd om oss är det ännu. <br /><br />När jag i lördags klickade på den lilla knappen bredvid min temporära säng, i mitt temporära hem, konstaterade jag bara att allt kunde vara betydligt värre. Ja, det fanns och finns inget att klaga på. Mina grejer har hittat fina platser i det nya hemmet och likaså alla andra familjemedlemmars. Vi har tak över huvudet, sängar att sova i, ett underbart välutrustat kök, ett vackert, väldoftande hem och alla har små krypin. <br /><br />Och den där lilla knappen bredvid min säng, är knappen till min temporära hästens säng. Den fick mig att inse: <br />Sannerligen, allt kunde vara betydligt värre. <br /><br />God natt!<br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=14/04/08/591.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/14/04/08/s_591.jpg' border='0' width='500' height='500' style='margin:5px'></a></center><br />Så varmt välkomna var vi vårt nya hem. Det kunde vara värre. <br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=14/04/08/592.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/14/04/08/s_592.jpg' border='0' width='500' height='500' style='margin:5px'></a></center><br />Så såg vi ut när vi åkte av o an mellan hem ett o hem två. <br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=14/04/08/593.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/14/04/08/s_593.jpg' border='0' width='500' height='500' style='margin:5px'></a></center><br />Och det börjar se lite ut som hemma hos oss :)<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-51003172885569591922014-03-26T22:16:00.001+02:002014-03-26T22:17:53.367+02:00Förutfattade meningarJag har ett otrevligt drag. Jag har lätt för att gå omkring med förutfattade meningar om folk. På bråkdelen av en sekund har jag fått en stark känsla o vips har jag placerat en rätt okänd människa i ett visst fack. Är det ett fack med en negativ stämpel är det inte enkelt för den stackars människan att övertyga mig om motsatsen. Det här är inget sympatiskt drag i mig. O jag är på inget vis väldigt stolt över just det här. <br /><br />Det har nog hänt att jag några gånger gjort för snabba beslut gällande vissa människor. Någon pålitlig har kanske gett mig en vink, den där människan besitter det här lätt otrevliga draget. O vips märker jag det, trots att det inte nödvändigtvis är där. <br /><br />Med åren har jag jobbat med det här, att ge människor lite fler chanser. Bestäm dig inte så fort. Och placera nödvändigtvis inte folk i små lådor o fack. Låt dem vara de de är. För jag vet ju, alla har goda o dåliga egenskaper. <br /><br />Idag hände det där stora o fina. Jag mötte en person som jag genast från början placerat i ett visst fack, det där med minustecken. Så blev det, bara några möten med samma person ökade bara storleken på minustecknet. Idag kom ett minustecken till på lådan, men nu ett vertikalt minustecken som gjorde lådan och personen till en plusperson. En stund, några delade tankar, några delade erfarenheter och det sade klick. Vi förstod varann och vi hittade en gemensam ton som möjliggjorde ett positivt möte. Och en ny sida av oss båda. Och troligen ett gott samarbete. Kanske en ny vänskap?<br /><br />Vet ni den där känslan när rynkan i pannan försvinner? När tonen blir lite varmare? Och när man inser att igen en gång har man missbedömt en person. Det är en stund av både glädje och sorg. Sorg för tänk om jag gett personen en chans från början. Om jag inte hade behövt gå från negativ till positiv. Utan bara gett en chans. Glädje över att ha klarat av att ge efter och lägga åt sidan de där förutfattade meningarna. <br /><br />Ingen är perfekt. Men det här kan i alla fall jag jobba med. En dag ska jag bli fördomsfri och ge alla människor tillräckligt med chanser. Det lovar jag. <br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-10105818646702570562014-03-17T16:31:00.001+02:002014-03-27T10:22:03.266+02:00Vi ska snart iväg - befriande att ge bort slänga bortVi ska snart iväg från vårt hem. Det är lite ångestfyllt på många sätt. Vårt fina badrum ska slås sönder och så får vi ett, förhoppningsvis, åtminstone lika fint badrum igen. Och så ska vårt nostalgiska 80-talskök monteras ner och ett nytt monteras upp. Rörsanering, stambyte (en ny indianstam bosätter sig i våra väggar) eller putkiremppa, som det i vårt kära land heter, är det som inom några veckor startar. <br />
<br />
Ångest är väl mest det, att flytta är vidrigt, städa är jobbigt, organisera sig är tungt och så kostar det skjortan. Vi har ändå det mesta under kontroll och ett härligt ställe att flytta till. Barnens skolväg och dagisväg blir inte längre och inte arbetsvägen heller. <br />
<br />
Men för att lyfta fram den lilla ljusglimten i det här lite kämpiga är inte fel. Det är det här med att tömma skåp, vrår och lådor för att stuva undan saker. Det är ju lite tungt och hellre sku man ju bara ligga o prutta på sofflocket. Men ett sånt där skräpflak på gården motiverar nog till tömningsoperationer. Äntligen försvinner alla de där för små barnkläderna till höger o vänster. Kanske någon till o med blir glad för de använda jeansen och t-skjortorna och gummistövlarna. Och jag, ler glad o lättad när lådorna och skåpen töms. <br />
<br />
När vi i höst flyttar tillbaka har jag massor mer förvaringsutrymme när jag slängt ut så mycket. <br />
<br />
Men först ska vi ha lite ångest, över allt som ännu är ogjort o allt som ännu ska planeras. Och lite ångest ska man ju ha för allt det där som kan gå helt fel. <br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=14/03/16/1120.jpg"><img border="0" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/14/03/16/s_1120.jpg" height="320" style="margin: 5px;" width="239" /></a></center>
<br />
Föra grejer till vinden<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=14/03/16/1121.jpg"><img border="0" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/14/03/16/s_1121.jpg" height="320" style="margin: 5px;" width="239" /></a></center>
<br />
Saker på flaket<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=14/03/16/1122.jpg"><img border="0" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/14/03/16/s_1122.jpg" height="320" style="margin: 5px;" width="290" /></a></center>
<br />
Föra barnkläder till vänner. Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-47958893878959707692014-03-15T20:08:00.001+02:002014-03-15T20:08:20.400+02:00Vad e det för en värld?Måste ärligt medge att jag helt för sällan hinner följa med nyheter och jag hinner inte engagera mig i det som är fel i världen. Lätt blir man ju nästan förlamad av alla hemska nyheter. Allt som står fel till på så många ställen i världen. Ibland vill jag inte ens höra, vill inte veta. Det känns ju så hopplöst och man är ju så hjälplös. Hur ska lilla jag kunna ställa allt till rätta? <br /><br />Idag satt jag i bilen på väg till Esbo. Lyssnade på Radio Helsinki, som alltid i bilen. Hade tur, min favorit Norppa var där. Han har åsikter, han ropar ut dem. Han är bra <br /><br />Han berättade att i Irak (eller var det Iran, lyssnade inte så noga på introt...) har en lag stiftats. En lag som gör det möjligt för en man att gifta sig med en NIO ÅR GAMMAL FLICKA! Nio år!!!!!! På riktigt! I lagen står det också att ifall ett par skiljer sig, tillfaller flickan/kvinnan sin pappa. Alltså mamman har ingen roll. Och dessutom ska en fru alltid gå med på att ha sex när mannen vill det. <br /><br />Jag blev så illamående. Tänkte på den där kalasinbjudan jag fick idag. En kalasinbjudan till en underbar flicka som fyller tio. Att hon, i ett annat land, kunde bli bortgift och tvingad till sex. Med någon gubbe. Att hennes mamma inte sku ha något med henne att göra längre. Att min sons klasskompisar, små tjusiga flickor, i år sku bli giftasmogna. <br /><br />Vem i helvete kan stifta såna här lagar? Varför satsar man inte på att lära de här människorna att det här är fel i stället för att satsa pengar på vapen o krig? Var fanns kvinnorna när den här lagen stiftades? Vilka är dessa sjuka män som gifter sig med barn? <br /><br />Illamående. Tror att varje finländare känner likadant illamående som jag vid tanken. Kan man inget göra åt sånt här vidrigt? <br /><br />Jag bara förstår att det ibland känns bättre att bo i sin egen bubbla där saker ändå är rätt bra. O inte höra eller se. För det är ju så vidrigt. <br /><br />Ändå skulle jag gärna göra något. Men vad? Och var är de modiga män som ställer sig upp o säger NEJ!<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-39804375257991861542014-03-10T21:54:00.001+02:002014-03-10T21:54:53.544+02:00Imorgon skriver jag historia: SovmorgonImorgon på morgonen skriver jag historia. Det gör jag genom att första gången uppleva mitt barns sovmorgon. Första gången under hans skoltid är jag hemma en morgon då skolan börjar 45 minuter senare. Jag får alltså en vardagsmorgon sova till kl. 7.30. Och jag får njuta av barn som högst troligt får vakna av sig själva. <br /><br />Det ni, det är en riktig vardagspärla. En pärla i mitt liv då vardagsmorgnarna börjar kl. 6. Tjohoo. Bäst att lägga sig tidigt för att kunna njuta extralänge av denna konfekt!<br /><br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-21240885125176432372014-03-10T21:48:00.001+02:002014-03-27T10:22:20.663+02:00Löjliga jag gillar fat boothSå e det, mycket billig dålig smaklös humor. Men om man bara faller ihop på soffan ibland, då kan man väl bjuda sig själv på lite roligt.<br />
<br />
Och för mig är lite roligt alltid att ta tjockisbilder av mig själv med hjälp av fat booth. Alltid lika roligt. <br />
<br />
Nu ska ni oxå få njuta av mitt sköna tjockisansikte. <br />
<br />
God natt på er!<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=14/03/10/896.jpg"><img border="0" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/14/03/10/s_896.jpg" height="320" style="margin: 5px;" width="320" /></a></center>
<br />
<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-13688881594682255912014-03-05T22:39:00.001+02:002014-03-06T06:35:49.857+02:00Det bildde inte som planeratNär blev mitt liv såhär hektiskt? När blev det sådant att jag inte hinner med själv? Det är inte som jag planerat. <br /><br />Idag steg jag upp kl. 6 för att vara på jobb kl. 7. Jag jobbade till kl. 17.35 då jag insåg att jag ska vara i simhallen med mitt barn kl. 18.30 o på vägen ha fört ett annat barn och en man till badmintonträningen. Rusade till spåran, meddelade dem där hemma att jag är sen, igen. Men vi hinner. Släng några grejer i simkassen är ni snälla. Vänta på mig på gården, jag går inte hem. De plockade upp mig vid spårahållplatsen o vi susade iväg. <br /><br />Jag var hemma första gången kl. 20.30. Då var jag vrålhungrig för det blev ingen middag i den galna farten. Eftersom kassarna bågnande av smuts blev det klädtvätt, läxläsning med en, middag/kvällsmat, tömma tvätten från torkställningen för att den nya ska rymmas och borsta små tänder, tömma diskmaskinen och förbereda allas kläder och rosettskrinningskassar och matklubbspåse för morgondagen. <br /><br />Nu kl. 22.45 väntar jag att tvättmaskinen ska ha tvättat klart så jag får hänga upp kläderna och sedan äntligen lägga mig. Raklång. För att orka med morgondagens 10 timmar på jobbet, rusa på rörsaneringsmöte och ALDRIG få vara med mina barn. <br /><br />Jag avundas inte mig själv. Jag undrar hur länge en människa orkar leva såhär? Jag tror inte själv på min livsstil. Det här är bara en vanlig dag i mitt liv. Och jag tror ju att jag är långt ifrån ensam om att ha såna hör galna dagar. Jag tror ju att de flesta av oss håller på såhär. Det är inte meningen att skryta, se hur mycket jag gör en enda dag, se hur busy jag är. Meningen med detta inlägg är att skriva ner hur en dag kan se ut och att märka hur tokigt det är.<br /><br />Till all lycka hann jag krama båda barnen lite innan de tuppade av. Bara mannens kram fattas ännu.<br /><br />Nu är det fasta och allt. Tänk om jag kunde trappa ner takten fastan till ära, ägna mig åt att andas och vara spirituell. Nu just är det inte mycket spirituella tankar i mitt liv. Måste göra något. Bara måste. Såhär kan det inte fortsätta. För tänk om jag dör imorgon (hahaa där kom döden igen) då skulle jag nog ledsnas över mitt livs tempo. <br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-23116328721993987482014-03-01T15:38:00.001+02:002014-03-01T15:38:31.593+02:00Från döden till livet: soppa och bröd, bullarSenast jag figurerade på den här bloggen var jag väldigt fokuserad på döden. Jag har inte riktigt fått ro ännu, men jag tränar på att förlika mig med den här sidan i livet. Medan jag i dag stod i köket och kockade tänkte jag inte på döden alls, tvärtom tänkte jag på livet, det nya livet.<br /><br />Det som i köket slog mig var tankar på en annan tid, då livet var väldigt nytt. I min familj. Jag funderade på tiden då min äldre son var nyfödd. Jag tänkte på hur synd det var om honom att födas till en familj utan barn från förr. Råkade dessutom i veckan <a target="_blank" href="http://www.hs.fi/elama/a1393381787020">läsa i hesari om stackars förstfödda</a>. Jag vet, det är ingen kul roll, jobbigt och kämpigt. Ändå tänker jag ofta att de förstfödda, som tydligen lidigt mer än vi andra, ofta är så otroligt duktiga senare i livet. De klarar så mycket mer än jag, som är den sista lilla i syskonskaran. De har liksom lärt sig kämpa.<br /><br /><b>När vi hade en baby, den första</b><br /><br />Jag tänkte på hur härliga vänner och bekanta jag hade. De kom o hälsade på mig, trots babyn som mest skrek. De kom o hälsade på mig trots att jag var alldeles slut. Och det var många av dem som hämtade nåt med sig att äta. Jag stressade för allt, men ändå var folk snälla och tittade in. Tog den skrikiga babyn, bytte hans blöja, pajade mig på huvudet och förstod att jag var trött. De som redan hade gått igenom babytiden förstod mycket av det jag gick igenom, och de tänkte säkert pust o stön, tur att jag inte själv är där nu. Med dem nådde man en viss själarnas sympati. <br /><br />De som inte hade barn stödde på andra sätt. Var nyfikna, lyssnade och orkade berika mitt liv med annat, berätta hur det ser ut utanför babybubblan. Väldigt uppfriskande och styrkande. De hade dessutom ofta krafter, att nosa baby och de ville också göra det.<br /><br /><b>Varför hade jag inte förstått</b>?<br /><br />Då tänkte jag att hur i hela friden hade jag aldrig förstått att stöda mina vänner som fått barn före mig? Varför erbjöd jag mig inte att hjälpa, varför erbjöd jag mig inte att hämta mat, byta blöjor, hålla babys, stryka mammans trötta huvud? Är det nåt i livet jag ångrat är det just det här.<br /><br />Tack och lov kan människan lära sig. Med egna barn hemma som ännu behöver mig och med hela vardagsruljansen och allt blir det inte av att hjälpa till så mycket som jag kunde ha gjort då jag var barnlös. Men man kan ändå försöka och hoppa in där det går. Hålla babysar en stund så att mammor och pappor till nykomlingar får äta. Byta en blöja här och där, ta hand om någons baby en stund för att hjälpa till här o där. <br /><br /><b>Bröd, bullar och rödbetssoppa</b><br /><br />Allt det här tänkte jag på i köket när jag bakade fastlagsbullar och brödpinnar och kokade ihop en rödbetssoppa. Det här ska jag packa med i en korg och föra till en familj där det finns en liten nykomling. De föräldrarna är betydligt lugnare än jag och har anpassat sig till sin nykomling på ett mycket bättre sätt än jag någonsin. <br /><br />Men kanske det ändå kan vara kul att någon hämtar mat och bullar. I alla fall känns det som en kul sak för mig. <br /><br />Och framförallt, trevligt att fokusera på livet.<br /><br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-55696184225239103402014-01-07T22:35:00.001+02:002014-01-08T11:04:32.138+02:00En blogg tystnade – o jag är inte ännu heller okej med dödenDet har varit så tyst på bloggen. Jag märkte att min skrivtorka är på riktigt. Då ska man inte skriva, och inte förklara sig heller för den delen. Men i natt, då jag låg vaken o snurrade snurrade i lakanen så kände jag förklaringen så stark. Utan att jag ens tänkte att jag behöver förklara. Utan att jag ens tänkte på hela bloggen. Det var kanske som en liten blixt som slog ner o gav mig en tanke, som platsar här.<br />
<br />
Det har hänt så mycket. Jullovet susade förbi och det var livet. Ni, det var det. Hösten varit så otroligt mörk och tung och skriventusiasmen har inte kommit. Jag tror det beror på att jag funderat på saker som känns för negativa att skriva ner här. Jag vill inte, även om jag skriver bara för mig själv, gnälla här. Om någon läser blir det inte uppiggande eller ens uppbyggande. Inte ens något lite djupare att fundera på. Det kändes som ingenting. Tomma ord. <br />
<br />
Kanske det inte riktigt funnits en röd tråd i det jag tänkt. Det måste finnas någon idé bakom. Jag är kanske inte så bra på de där korta reflektionerna eller de där lättsamma vardagsinläggen. Jag kan inte beskriva dagens outfit och jag har inte lyckats hitta de där små glimtarna och små fina reflektioner till. Det har inte varit tid för det. <br />
<br />
<h4>
Familjer som splittras och måste orka</h4>
<br />
I natt tänkte jag på allt som hänt under hösten. Och det som hänt har inte ens hänt mig. Inte direkt. Men det har påverkat mig starkt. Jag har inte ens engagerat mig i allt som skett så mycket som jag önskat. <br />
Några kära vänners familjer har splittrats. Unga människor har flyttat isär. Barn har fått anpassa sig till nya tag och nya vardagar med nya arrangemang. Tungt. Mina små vardagstrubbel med hur vi ska lyckas få ihop alla tidtabeller har också varit svåra, men i det här perspektivet, minimala och obetydliga.<br />
<br />
Jag bara tänker hur det är att ta sig igenom det, när man är så besviken och ledsen och sorgsen och trött, tror jag. Och så ska man ändå orka stöda de små som också sörjer, men på ett annat sätt. Tufft. Jag blir rätt tyst när jag tänker på det.<br />
<br />
<h4>
Och så var det den där döden...</h4>
<br />
Jag har följt med på avstånd, min vän som alldeles nyss miste sin pappa. En älskad människa bara försvinner för alltid, för tidigt. Eller kan det någonsin hända att man mister någon för sent, eller när det passar en bäst? Har inte hört det någonsin. <br />
<br />
Och den där saknaden. Den oändliga tomheten. Att försöka hitta de där ingredienserna som ska lappa det stora hålet. Det tar en massa tid och det innehåller en massa sorg. En stor bit är helt borta, för evigt. I det här perspektivet är mina vardagsgrubblerier en droppe piss i sahara. Och jag kan inte understryka det tillräckligt, jag är inte okej med döden.<br />
<br />
Och det sista, men inte det minsta, utan kanske det som har fått mig och mina tankar och grubblerier och allt annat att bromsa och stanna helt och hållet. En avlägsen bekant till mig miste sin 5 åriga son till nyår. Han kämpade med en hjärntumör i ett par år och jag följde med det hela på deras blogg. Och så somnade han in. De skriver så fint om lilla Joel, hur de kämpar vid hans sida. Om allt. När jag läser det om hur de förklarat för sin lilla ögonsten att han kommer att dö, då blir det för mycket för mig.<br />
<br />
Men jag bara läser, tårarna rinner, det finns inget i världen som är mer fel än det. I det perspektivet finns det inte mer ord. Förstår ni? Mina bekymmer och vardagstrubblen har ingen plats mer. Och i det perspektivet finns det inte heller plats för små vardagliga lättsamma funderingar. Det bara inte finns.<br />
<br />
Han kunde ha varit min 5 åring. Och jag säger det igen, jag är inte okej med döden. Speciellt inte då det handlar om en 5 åring. Som borde leva här ännu 30 år efter mig. Jag är inte okej med döden, när mina vänner lider. Jag är inte okej med döden, jag är ständigt rädd att någon ska tas ifrån mig. Det förlamar. Det gör så ont. Jag har inte skrivit mitt namn på det kontraktet. Jag är inte villig att ge bort någon.<br />
<br />
Det här har förlamat mina tankar. Det har inte funnits ord. Och jag är ganska säker på att det inte kommer att finnas ord på den här bloggen på ett tag. Men man vet ju aldrig. Kanske jag kan hitta lite vardagsglädje i allt det där fina som också händer i världen. Som att vänta så frukansvärt mycket på en ny människa, som snart ska få se dagens ljus. <br />
<h4>
<br /></h4>
<h4>
Ja...det kan vara lite tyst här, en tid</h4>
<br />
Men först måste jag smälta, alla de här stora tankarna och sedan hitta perspektivet. Mina vardagstrubbel har också en plats i världen, men de är rätt små och jag har rätt mycket att vara glad för. Men först ska jag vara lite sur på döden.<br />
<br />
Den som vill läsa om lilla Joels kamp i sitt alltför korta jordliga liv, och gråta en skvätt, kan klicka <a href="http://joelpasjukhus.wordpress.com/" target="_blank">här</a>. <br />
<br />
<br />
<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-19783768335095613012013-11-25T22:14:00.001+02:002013-11-25T22:14:04.623+02:00Barnens världBarnens värld är ju så jobbig. Jag sku inte orka vara i den. Att vara liten och vara tvungen att lära sig allt skit man måste. Nu talar jag inte om "lära sig skit" som att lära sig räkna och läsa. Sånt är ju riktigt okej. Jag menar närmast "lära sig allt skit" som att en del människor är otrevliga även om du är trevlig mot dem. En del människor är opålitliga, vad du än gör. <br /><br />Skriver det här idag för att det var en orolig dag i skolan och min sötaste finaste fick ett slag i ansiktet o blodig läpp. Inget jag skulle orka med en måndag. Det var inte ett personligt angrepp utan det var "jag har massor med energi och jag är så jävla korkad att jag inte vet hur jag ska göra av med den så jag tror jag ska veva runt med mina armar o se vem jag kan buffla till" -angrepp. <br /><br />Jag är väldig intolerant gällande sånt. Jag tycker det sku vara mycket tråkigt att behöva bli oskyldigt slagen i nunan en tröttsam måndag i november. Jag sku inte orka bli sådär besviken som man blir de första gångerna man blir behandlad illa. Som äldre vänjer man ju sig lite vid att alla inte är nå vidare. Man lär sig leva med det. (Alltså jag menar inte att man blir van vid slag i vuxen ålder, talar nu om besvikelser. Det där med våld är ju ALLTID fel, som jag hoppas ni förstod, och det är en annan historia.)<br />Som vuxen kan man i många fall själv välja: den där typen tänker jag inte befatta mig med. Men i skolan är det svårt. Du ska sitta bredvid de där IQ-befriade, lite störande "jagharsvårtattkoncentreramig så jagstörhelaklassen" -typerna. Du får liksom ingen ledig stund. <br /><br />Barnens värld är tuff och grym ibland. Hård i alla fall. Det är så mycket man måste lära sig. O det är tufft att lära sig att det nog i längden lönar sig att vara snäll o hygglig fast alla inte är det. O fast man ändå kan få ett slag nånstans nu och då. Ett fysiskt slag eller ett psykiskt slag i det lilla hjärtat. <br /><br />Och ja, nog kan jag väl få medge att det blir rätt många, rätt aggressiva tankar mot både det bufflande barnet och i mitt fall mot barnets föräldrar. Jag är svart-vit. Jag bara inte förstår varför barn slår, att barn slår och är elaka. Jag tror att lite gränser inte är en helt tokig idé där hemma.<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-46030143719958021502013-11-21T07:54:00.000+02:002013-11-21T17:52:40.278+02:00Vilket väder vi har härNu tycker jag det är dags för lite vardagsgnäll. Jag har hållit mig till nu.<br /><br />Jag vill göra det glasklart för er alla: <br />Det är inte en överraskning att det är mörkt o regnigt o jävligt i november. Det är det inte. Det gör det ändå inte mindre mörkt o regnigt o jävligt att jag vet om att det brukar vara det i november.<br /><br />Själv brukar jag vara lite irriterad när folk gnäller över gnistrande snö, kyla o solsken i februari, jag vet. Jag borde inte sura över det, utan glädjas över att det för mig är överkomligt. Allt är överkomligt så länge jag ser ljuset. Och på de här breddgraderna är det liksom the best we can get.<br /><br />Jag lever i den uppfattningen att regn regn o regn inte är the best we can get i november. Det har varit någon dag emellan då det varit kyligt, men inget regn. Och en strimma ljus mellan kl. 12 och 15 har till och med nått mig. <br /><br />Låt mig lite få gnälla, det blir nog bättre. November är värst. Det är en lycka att julen kommer, som en ljusets fest på nåt vis. Men sedan önskar jag nog att jag ska få fortsätta gnälla, lite till, om det fortfarande bara störtregnar. Det är jättelång tid tills det är sommar igen. Det är nog sommaren, ljuset och de lite gladare minerna jag saknar.<br /><br />Man kunder fråga sig: Vem hittade på att bosätta sig här? Det är ju liksom inte mänskliga klimatförhållanden. Någon hittade på det och någon hittade på att just jag och min släkt och mina vänner skulle bo här. <br /><br />Det blir alltså inte att flytta, det skulle för mig vara ännu mer omänskligt att inte bo nära mina nära o kära. Så ett litet klimatgnäll, sådär ett par gånger om året får ni bara utstå. Annars försöker jag vara helt trevlig :)!<br /><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/11/21/494.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/11/21/s_494.jpg' border='0' width='400' height='533' style='margin:5px'></a></center><br />Get the point? <br />I'm in the dark here, som Al Pacinos rollfigur sade i Scent of a woman! I'M IN THE DARK HERE!<br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-71262084889067568522013-11-20T12:24:00.000+02:002013-11-20T17:22:31.389+02:00Stadion fylls av en CheekPå väg till jobbet möts jag av en nyhet: <br />Cheek Olympiastadionille. <br />Det var verkligen en nyhet som fick mig att ta tag i telefonen och skriva ett inlägg. <br /><br />Det stod att Cheek är den första inhemska artisten som uppträder ensam på en såhär stor konsert. Alltså står ensam för hela konserten, inte typ Elämä lapselle eller sånt. Det stod också att Cheek börjat sin turné med två slutsålda konserter i ishallen i september. <br /><br />Undrar du varför jag blev såhär inspirerad av nyheten? Orsakerna är faktiskt åtminstone tre. <br /><br />För det första: Hur är det möjligt att ingen annan artist i Finland lyckats med det här konststycket? <br /><br />För det andra: Hur är det möjligt att så många vill gå lyssna på Cheek?<br /><br />För det tredje: VEM eller snarare VILKA är de som frivilligt betalar för att höra Cheek?<br />Jag känner ännu ingen. Jag har förstås inte frågat alla jag känner.<br /><br />Det är ju fint att någon klarar sig och kan försörja sig på musiken. Också här i Finland. Men jag är uppriktigt nyfiken på och intresserad av (och aningen rädd för) dem som ska dit. <br /><br />Så e det bara, som Anders Bagge skulle säga.<br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-78212004375332410592013-11-19T13:10:00.000+02:002013-11-19T22:19:24.352+02:00Det där brödrecepetetJag älskar att baka bröd. Och jag postar brödbilder på facebook o instagram ofta. Nuförtiden är det redan ironi. Humorn ligger i upprepningen. Nu är det så att på facebook har en del bett att få mitt recept, har skrivit ner det ett par gånger och så har det bara försvunnit ut i cyberspace. Men nu ska jag skriva ner det i den här bloggen så kan de som vill kolla igenom det. Jag har alltså inte medvetet velat panta, har bara varit oföretagsam, lat, glömsk.<br />
<br />
Mitt recept är enklare än något annat. Man behöver inte knåda, inte låta degen jäsa i omgångar, man behöver just inte göra något alls. Jag är dessutom en ganska slarvig bagare, så det där med exakta mängder är inte min styrka. Men det gäller att testa sig fram, det blir nog bra :).<br />
<br />
<h4>
För 3 stycken, ca 30 cm långa "style baguette" bröd behövs:</h4>
5-10 gram färsk jäst<br />
6 dl kallt vatten<br />
1 rejäl tesked salt<br />
ca 12 dl mjöl, varav åtminstone hälften vanligt vetemjöl<br />
<br />
(mjölmängden beror lite på hurdana mjölsorter man vill använda, själv brukar jag allt som oftast lägga i 6 dl vetemjöl, resten dvs ca 6 dl sammanlagt: havrekli, fullkornsvete, rågmjöl, spelt...vad jag råkar ha hemma)<br />
<br />
Blanda ihop alla ingredienser med en spatel (jävligt fint ord, tycker jag!). Nej, du behöver inte knåda, bara blanda ihop till en ganska lös och kladdig deg. Eftersom du inte ska gå dit med dina händer så behöver du inte bry dig :)! Täck bunken med färskfolie och lägg den övernatten i kylskåpet.<br />
<br />
Ta ut bunken följande morgon, eller när du har tänkt grädda brödet.<br />
<br />
Sätt ugnen på 250 grader (jag brukar använda varmluftsugn). Jag lägger in en plåt underst i ugnen samtidigt som jag knäpper på ugnen! Gör det om du vill göra något lite annorlunda när du slänger in bröden i ugnen.<br />
Thriller i receptet!<br />
<br />
Stjälp ut degen på ett mjöligt bord. Dra lite i degen så den blir lite fyrkantig. Vik sedan ihop den, tänk att den är i tre delar, från kanterna. Låt degen stå tills ugnen är varm. Skär sedan degen i 3 delar och snurra lite, så blir brödet fin form i ugnen.<br />
<br />
Nu kommer vi till plåten som fortfarande är nederst i ugnen, minns du ännu thrillern?<br />
<br />
Ta fram 4-5-6 isbitar. När du sätter in bröden i ugnen kan du slänga in isbitarna på plåten underst i ugnen. Det fräser o blir ånga i ugnen. Det blir en fin skorpa på brödet när ångan av isbitarna stiger.<br />
<br />
Grädda bröden, beroende på ugnen o brödstorleken o allt det där mellan 20 och 35 minuter. Mot slutet kan du sänka temperaturen lite i ugnen, du kan vädra ut lite fukt ur ugnen o sånt. Men det är så kallad finjustering. Sånt du kan börja experimentera med när du väl testat en eller två gånger.<br />
<br />
Sedan är det bara att avnjuta såna här! <br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/11/18/808.jpg"><img border="0" height="466" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/11/18/s_808.jpg" style="margin: 5px;" width="350" /></a></center>
<br />
<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-28088186266893834612013-11-15T00:44:00.001+02:002013-11-15T00:44:45.972+02:00Listor, jag älskar listor och stjäl dem gärnaDet har varit väldigt tyst på bloggen. Tyvärr. Har för mycket jobb o för lite tid att tänka på annat. MEN den här listan stal jag av <a target="_blank" href="http://piapakontoret.blogspot.fi/2013/11/en-mycket-roligare-lista.html">Pia</a>. Och den inspirerade mig mitt i natten att skriva ett inlägg. Så här är den, listan jag gillar. Skicka mig mer listor så blir det mer blogginlägg, så behöver jag liksom inte tänka så djupsinnigt.<br /><br />1. Lamporna på eller lamporna av?<br />En i familjen tänder lampor, den andra släcker. Jag är den som släcker.<br />2. Vem såg dig senast baka?<br />Mina barn.<br />3. Hur såg du ut i högstadiet?<br />Långt hår, kragen upp på skjortan och en bandana. Olika nyanser i håret, från ljusbrun till rödbrun. <br />4. Hur kommer du att se ut om tjugo år?<br />Som nu men lite äldre, lite skruttigare men förhoppningsvis fortfarande helt glad.<br />5. Hur var du på dagis?<br />Jag var nog ett rätt omtyckt barn, av tanterna. Jag åt maten de delade ut. Och så var jag väl helt snäll mot de andra barnen. Men jag grät väl ofta när mamma lämnade mig där, stackars mamma.<br />6. Hur är du att ha som arbetskamrat?<br />Jag är väl ok. Hoppas jag. Ganska tyst o introvert.<br />7. Har du en osthyvel?<br />Jag har åtminstone tre. Utan är ju en omöjlighet.<br />8.Vad är ditt senaste bästa inköp?<br />Mat är alltid bra. Men en tunn dunjacka jag köpte nyligen har varit fantastisk denna halvvarma höst.<br />9. Har du någon klapp?<br />Inte ännu. Men en lista på klappar som ska införskaffas.<br />10. Är du rädd för att få hängbröst?<br />Det tänker jag kanske minst på i livet just nu. Så nej.<br />11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?<br />Jag tror gud är gud. För mig blir nog tanken lätt en man, men jag tror hen är könlös.<br />12. Svär du?<br />Alltid om jag har en möjlighet :)<br />13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?<br />Försöker att inte ha förutfattade meningar om någon enda människa. Har sagt tack och adjö helt vänligt åt dem jag träffat.<br />14. Hur hundig är du på en skala 1-10?<br />Ganska lite, 3 kanske.<br />15. Tror du på katter?<br />Nej det gör jag inte, jag är ingen djurmänniska sist o slutligen.<br />16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?<br />Grekisk sallad. Men jag vill ju inte välja, men om jag måste...<br />17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?<br />Jag är öppen för allt. Men lätt konsistenskänslig. Kanske aladaube, bara av den orsaken att konsisten är slemmig. Eller tunga.<br />18. Har du blivit arresterad?<br />Nej. Men kan kvarsittning räknas?<br />19. Simmar du?<br />Ja gärna. Jag är tekniskt inte någon världsmästare, men jag tror att jag kunde bli rätt bra om jag sku orka. Älskar vatten o att simma.<br />20. Har du kysst en groda?<br />Nej, jag tror inte jag skulle gilla konsistensen.<br />21. Är du rädd för Securitasvakter?<br />Nej inte sådär generellt.<br />22. Har du någonting att damma?<br />Det mesta.<br />23. Vad har du på gång?<br />För mycket. Hinner inte hålla koll på nåt.<br />24. Har du ätit gift?<br />Nej. Men jag har druckit någon flaska meducin när jag var liten.<br />25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?<br />Jag gjorde sånt. Men nu vill jag inte mitt i natten lämna barnen ensamma, så det blir lite knepigare. <br />26. Kan du laga cyklar?<br />Nej, jag kan inte ens pumpa luft i däcken.<br />27. Kan du fixa med bilar?<br />Ännu mindre kan jag det. <br />28. Brukar du köra om?<br />Med cykel ja, med bil nej.<br />29. Kan du baka bröd?<br />Ja det vågar jag påstå att jag kan.<br />30. Vet du hur man frostar av en frys?<br />Ja det vet jag. Med en hårtork går det snabbast.<br />31. Vilket spel skulle du helst leva i?<br />Rik man i monopol :)<br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-56336152964056364152013-11-03T12:18:00.001+02:002013-11-03T12:18:42.264+02:00Allhelgona - det där med dödenIgår var det allhelgona. Och jag tänkte lite på döden. Jag gillar egentligen inte att tänka på den, det skulle vara enklare att leva, som man säger på engelska, in denial! Tänka att den inte finns. Men det är inte lätt att leva så. Det kommer stunder då jag tänker oj om jag ännu kunde få träffa henne eller honom jag saknar så. Att det skulle vara härligt att farmor o farfar kunde få lära känna mina barn. Och nu kan jag ju inte veta om de sitter på en molnkant och ser oss. Eller är de borta, för evigt? Är vår tid här på jorden såhär, vi lever ett antal år och sen är det slut? Var det liksom allt? Finns det något mer? Jag gillar inte. O jag är alltid svinrädd att någon ska tas ifrån mig, utan att jag hinner säga allt det viktiga. Och inte bara det, jag bara inte vill förlora någon endaste en. Jag vill inte heller lämna den här världen, jag vill vara tillsammans med mina kära, alltid och för evigt. Sådant tänkte jag på, en allhelgona.<br /><br />Idag öppnade jag facebook och hittade min vän Jessica där. Också hon har tänkt på döden. Jag slungades vidare till hennes <a target="_blank" href="http://andetag.blogg.hbl.fi/2013/11/03/av-jord-ar-du-tagen-och-jord-skall-du-ater-bli/">bloggtext</a> i bloggen Andetag. Jag tycker ni ska läsa det hon skriver. <br /><br />För det första skriver hon bra, det blir man ju bara så glad av. <br />För det andra är hon en vanlig människa med liknande tankar, frågor och rädslor som jag. <br />För det tredje är hon präst och medger att hon tänker och oroar sig. Det känns tröstande. <br />Och för det fjärde slår hon varken mig eller dig i huvudet med bibeln. Hon lyssnar och funderar. Uppskattas. <br /><br />Jag gillar verkligen tankarna, fast visst skulle jag bli glad om hon kunde ge mig ett säkert svar: När vi dör samlas vi i en underbar varm värld, och där hittar vi helt säkert varann o får fortsätta leva tillsammans. OCH alla mina kära gamla och unga människor som inte längre lever här på jorden sitter där o mys-ler när de ser mig o mina fina.<br /><br />Det var mycket om döden, en vanlig liten lördag.<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-48745936965865137372013-10-21T23:56:00.001+03:002013-10-21T23:56:01.843+03:00Vad säger Google om oss kvinnor?Jag ska bara dela en länk här som en fb-vän hade lagt upp på sin tidslinje. På mitt jobb är det mycket sökord och google-träffar som snackas. När man studerar dem får man ju fram en massa fakta om vad folk söker och vad man söker mest. På något sätt är det här rätt aktuellt nu i mitt liv. <br /><br />Då blir man ju intresserad av <a target="_blank" href="http://www.womenyoushouldknow.net/new-un-women-ad-campaign-uses-google-make-point/">den här lilla kampanjen</a> som vill lyfta fram jämställdhet. Vad säger Google om oss kvinnor? <br /><br />Nä usch, glad blir man ju inte. Men bra att någon lyfter fram det här. Jag med min enkla, simpla kvinnohjärna kan inte förstå att det finns människor, dessutom massor med människor, som tänker så här. <br /><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/21/1545.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/21/s_1545.jpg' border='0' width='281' height='158' style='margin:5px'></a></center><br />Bilden stal jag på <a target="_blank" href="http://www.womenyoushouldknow.net/new-un-women-ad-campaign-uses-google-make-point/">samma ställe</a>. <br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-57751315031231486252013-10-17T00:17:00.001+03:002013-10-17T00:17:21.734+03:00Mina dötråkiga matbilderMärkte bara idag att jag är just den där som postar dötråkiga mat- och dryckbilder på instagram och fejan. Varför vill jag (o kanske några andra) ta bild på maten och dela? Och tro att någon är intresserad? Mina bilder är inte ens några mästerverk. Detta fenomen är rätt absurt. Och det här ville jag dela. Också här. <br /><br />Här en rad med bilder som förekommit på instagram och nu är de här för att tråka ut oxå mina bloggläsare :).<br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1269.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1269.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1270.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1270.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1271.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1271.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1272.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1272.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1273.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1273.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1274.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1274.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1275.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1275.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1276.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1276.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/1277.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_1277.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-18461976406140795992013-10-16T16:22:00.001+03:002013-10-16T16:22:37.813+03:00De bästa presenternaIgår firades jag hemma efter en alltför lång jobbdag. Jag var lite sur att jag var hemma 2 timmar senare än jag tänkt. Men surheten rann av när jag kom hem och söta människor rusade emot mig o ropade Grattis! Det var den bästa presenten. <br /><br />Jag fick en massa fina saker. Mycket mer än jag är värd o mycket mer än jag på riktigt behöver. <br /><br />Idag var jag och provade min huvudgåva. Gåvan var: Gå till butiken, prova en varm och skön och fin vinterjacka. Den ska du ha. <br /><br />Idag provade jag ett antal jackor. En av dem var över de andra. Rätt modell, rätt känsla och lovade värma mig i -25 grader. <br /><br />Nu sitter jag hemma o bara väntar. Jackan kommer hem till mig om en stund. Vilken service!<br /><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/418.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_418.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />Mitt fina Hello Kitty -smycke!<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/419.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_419.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />Ett gott vin är aldrig fel!<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/420.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_420.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />En tvättkorg fylld med överraskningar. Spännande!<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/421.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_421.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />Plättfest<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/16/422.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/16/s_422.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />Gerbera, min favoritblomma<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-33201060307864747562013-10-13T22:35:00.001+03:002013-10-13T22:35:44.038+03:00Många födelsedagar, men en över de andraDet jag tycker är sällsamt kul med sociala medier och framför allt facebook är att man har en möjlighet att gratulera folk på födelsedagen. Det går väldigt enkelt. Det är också roligt att sända människorna en tanke. Kanske någon tänker att det är endast ett litet klick och inte mer än det. Men jag tycker i alla fall om att skriva några ord. <br /><br />Idag har jag skrivit grattis på flera vänners tidslinje. Men för att vara riktigt ärlig idag, har mina tanker mest gått till en vars tidslinje jag inte kan skriva på. Om jag idag hade haft en möjlighet hade jag skrivit på min farmors tidslinje. Eller jag skulle nog ha bjudit hem henne eller gått och hälsat på henne. Hon har varit borta många år redan, men jag tänker ändå ofta på henne. <br /><br />Vi firade ofta födelsedag tillsammans. Hon hade födelsedag ett par dagar före mig. Det blev ofta en bit mat tillsammans hos oss. Min farfar firade födelsedag några dagar efter mig, så det blev ofta vi alla tre som firades. Jag blev nog mera uppmärksammad än dom. Jag var ju minst i hela släkten.<br /><br />Idag skulle min farmor vara över 100. Om jag kunde skulle jag bjuda henne hem till mig. Jag skulle sitta med henne och dricka champagne. Jag skulle bjuda henne på mat och jag skulle spela kort med henne. Jag skulle älska att höra henne sjunga de där sångerna hon alltid sjöng. Ett litet glas champagne skulle ha lockat fram tonerna ännu fortare. Jag skulle älska att höra de där historierna som hon berättade för mig när jag var liten. Och jag skulle göra mitt allt för att hitta på några roliga historier att dela med mig åt henne. Jag skulle leta fram något på youtube och så kunde vi skratta tillsammans. Min farmor förstod sig på humor.<br />Jag tror det är något jag ärvt av henne. Min ständiga längtan efter humor och roligt i vardagen. <br /><br />Idag tänker jag på dig fammo. Det var fina stunder jag delade med dig på munksnäsallén. Jag var alltid välkommen hem till er. Skål på dig!<br /><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/1859.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_1859.jpg' border='0' width='210' height='281' style='margin:5px'></a></center><br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-62788480946483363072013-10-13T17:28:00.001+03:002013-10-13T17:28:04.185+03:00Lauri är duktig!Jag vill bara lägga ut den här <a target="_blank" href="http://youtu.be/LXTx5Qb-DK4">länken</a>. Jag tycker Lauri är så duktig när han kan sjunga och spela kantele. Så otroligt musikalisk. Och så tycker jag om Chisus sång också i originaltappning. Men den får ännu ett nytt liv. <br /><br />Jag säger bara: Duktiga duktiga Lauri! Lyssna och bli förvånade. <br /><br /><br />- Posted using BlogPress from my iPhone<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-11153924170246981372013-10-13T11:47:00.001+03:002013-10-14T14:43:05.280+03:00En hyllning till Sirkus FinlandiaIgår var vi på cirkus. Vi har tidigare varit på <a href="http://mlax.blogspot.fi/2013/05/cirkus-caliba-kackaliba.html?m=0" target="_blank">cirkus</a>. Men det har varit Caliba och Florentino. Nu tänkte jag se om det är så att Finlandia är kvalitet. <br />
<br />
Jag har inte egentligen någonsin varit särdeles förtjust i cirkus. Min uppfattning har inte så mycket att göra med verkligheten. Vi var tror jag aldrig på cirkus när jag var liten. Men det där med att man alltid måste vara rädd för att bli utvald i publiken tycker jag är hemskt. Det är kanske en annan story det. Men på teater o på cirkus vill inte jag uppträda. <br />
<br />
Nåja, till saken. Sirkus Finlandia var av helt annan kaliber än den cirkus jag tidigare bekantat mig med. Oerhört skickliga konststycken. O jag behövde inte uppträda. Det bästa med hela grejen var a) vi träffade vänner av en slump där och b) barnens inlevelseförmåga och miner är definitivt det bästa. <br />
<br />
Vi avslutade kvällen med att pojkarna kastade sig upp på kamelryggen o lunkade runt i ett par små varv. Huuuu vad de luktar. Inte pojkarna, kamelerna. <br />
<br />
Jag rekommenderar Finlandia. <br />
<br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/322.jpg"><img border="0" height="320" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_322.jpg" style="margin: 5px;" width="240" /></a></center>
<br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/324.jpg"><img border="0" height="320" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_324.jpg" style="margin: 5px;" width="240" /></a></center>
<br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/325.jpg"><img border="0" height="320" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_325.jpg" style="margin: 5px;" width="240" /></a></center>
<br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/326.jpg"><img border="0" height="320" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_326.jpg" style="margin: 5px;" width="240" /></a></center>
<br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/328.jpg"><img border="0" height="240" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_328.jpg" style="margin: 5px;" width="320" /></a></center>
<br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/329.jpg"><img border="0" height="240" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_329.jpg" style="margin: 5px;" width="320" /></a></center>
<br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/330.jpg"><img border="0" height="240" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_330.jpg" style="margin: 5px;" width="320" /></a></center>
<br />
<br />
<br />
<center>
<a href="http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/13/331.jpg"><img border="0" height="240" src="http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/13/s_331.jpg" style="margin: 5px;" width="320" /></a></center>
<br />
<br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7707942002748654442.post-2701273779544844902013-10-07T00:54:00.001+03:002013-10-07T00:54:01.679+03:00Ett löfte om att hitta det roligaDet eviga knarrandet om att det är lite motigt får ju vilken människa som helst att bli lite moloken. Fast det kanske är en liten identitetskris på gång betyder det ju inte att jag inte skulle skratta ibland. Eller faktiskt dagligen. <br /><br />Imorse skrattade jag glatt åt en video jag hittade på youtube. Jag tycker ni också ska titta på den. En orkan eller virvelvind är ju inte en rolig sak i sig. Men det är inte det jag skrattar åt. Jag skrattar åt att det är såhär i tv. Att någon kan komma av sig. Sådär helt totalt. <br /><br /><a target="_blank" href="http://youtu.be/3vEfBO7expA">Från Britta till tyfonen Fittov...</a> (Nu fick jag ju den inte inbäddad här men klicka o se, o få er ett gott skratt.)<br /><br />O när vi väl är inne på det här kan jag väl bara visa er bilden på min dessert idag. Jag är så in i vassen barnslig att även den gjorde mig fnittrigt. Med dessa i tankarna är det lättare att ta emot en ny vecka. <br /><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=13/10/06/1775.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/13/10/06/s_1775.jpg' border='0' width='300' height='300' style='margin:5px'></a></center><br /><br />Mikaela "Micko" Laxhttp://www.blogger.com/profile/15714951999712345798noreply@blogger.com2