Det gick fortare än väntat faktiskt. Och jag märker att det inte blev av att skriva så mycket på bloggen som jag tänkt mig. Men det betyder inte att jag haft ett tråkigt sommarlov. Jag vet bara inte om jag haft något som jag tänkt: det här måste jag skriva.
Idag när jag sitter för mig själv och försöker orientera mig mot läggdags i min ensamhet, känns allt ganska ensamt. Jag har levt mycket mycket med familjen. Då känns det här med att komma till stan och snart gå till jobbet ganska ensamt. Men kanske det där med att gå till jobbet inte är så tokigt i alla fall.
Det som är det fina är att jag har två gubbar med mig till jobbet. Dem har jag packat på ett bra ställe i min ryggsäck. Ett säkert ställe, så de inte blir skruttiga. Det andra som är hemskt fint är att jag får mjuklanda. Jag åker tillbaka till de kära om ett par dagar. Och det tredje som också är fint är att jag hinner träffa en underbar vän, innan jag återvänder.
Det här låter inte så tokigt.
Nu vill jag ändå presentera gubbarna i min väska:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar