Så försöker jag igen blogga men jag tror inte det blir nå bra. Jag har inga stora djupsinniga tankar, inga fina festliga rapporter. Jag har bara en liten semesterhjärna o några rädslor.
Det som mest av allt hänger i min hjärna är den där rädslan att semestern ska ta slut. Att allt det här bara är bortblåst. Jag medger att jag är världenbäst på att fokusera på fel saker i fel tid. Jag har ännu semester kvar o så går det så här. Jag grubblar alltid på det som ligger framför.
Jag vill bara inte det här ska ta slut. Jag njuter så av att få vara ute, att få vara inne, att få strosa omkring i skogen, att få stå vid stranden, att låta tiden gå o njuta av dem jag har nära. Allt mer inser jag hur beroende man kan bli av det här. O hur rädd jag för de där rutinerna som lurar bakom hörnet.
Jag är helt klart rädd för att vardagen kommer o tar allt det här ifrån mig. Att jag sedan igen går in i den där vardagsvågen som håller på tills det blir sommar igen nästa gång. O det är mest bara rusa o försöka överleva. Att överleva jobbstressen, skolstressen, vardagstidtabellerna, morgonrutinerna, vardagsmaten, att finnas på olika ställen. Allt det är jag rädd för, när jag märker att jag är bäst på det här med att bara finnas på den här planeten, som en mycket liten prick för några små andra prickar, i somliga landskap.
Så nu försöker jag fokusera på det bästa. Det jag har kvar. Semestern. Bort med dåliga tankar, hit med trevliga.
Hej så länge.
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar