En status på fejjan undrade ifall det är ett himla liv i alla barnfamiljer? Många hade kommenterat: Ja! (Ja ja, jag vet att en status inte kan undra, tyckte ba det lät roligt.)
Jag ville inte kommentera, skriver hellre här. Jag tror nämligen inte man vill höra. Då man lever i supervolym med högljudda små människor kanske man inte vill höra av en präktig morsa: "Nej, hos oss skriker ingen. Vi har det ganska tyst faktiskt. Vi är så harmoniska."
Kanske det är så att mina barn redan är så stora att de lärt sig att man inte behöver skrika för att bli hörd? Att det inte hjälper, helt enkelt. Eller kanske de är så få, de är ju bara två. Att de inte behöver kämpa i en stor barnaskara. Jag vet inte. Fast jag minns faktiskt inte att mitt hem någonsin varit jätte skrikigt eller högljutt. Aika kultaa muistot, som man säger. Är alltså mina barn så exceptionellt väluppfostrade att de förstår finessen med att ge folk ro? Att de helt enkelt respekterar sin ljudkänsliga mamma? (MUAHHHAHHHAAA till det sista. Jag vet att det inte är så.)
I den stund jag läste min väns statusuppdatering kände jag en stor tacksamhet att det är så tyst här hemma. Jag insåg hur viktigt det är för mig att höra mina tankar, att få vara i tystnad en stund efter jobbet. I just det här skedet i livet tror jag att jag inte skulle klara höga toner. Inte just nu.
Samtidigt skickar jag tankar till de föräldrar som lever i ett buller de inte skulle orka med. Hoppas de får ro för sina öron. Men jag tror ju de familjerna har det roligt och kreativt mest hela tiden :). Helt säkert!
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
4 kommentarer:
Det är ganska tyst hos oss. Oftast. Om det är oljud så är det sång eller musik eller skratt, men sällan skrik. Men vi är inte heller så många och har bortskämt mycket utrymme. Mnja.
Ah vad skönt att höra att inte heller ni har det så bullrigt. Du har kanske också barn som inte nu längre är så små heller. Det är ganska skönt. Visst får man njuta av sånt? En smula?
Jo, jag läste samma status och funderade på om det faktiskt är sådär hos alla? Kommer Isla att bli skrikig och högljudd? Har så svårt att föreställa mig det. Men jag är ju så i början av föräldraskapet, så vad vet jag. Men jag minns inte att vi sku ha haft det skrikigt hemma i mitt barndomshem heller. Fast kanske det var jag som skrek, hahaa...?
Jamen, man vet aldrig hur det blir. Jag minnsr att vi nog haft det lite skrikigare i något skede, men det hade med kolik att göra. Det kan ju bli hur som helst. Om man till exempel har två barn som hela tiden är i luven på varann, då blir det lätt skrikigt, eller två barn som gillar att härja med varann o leka o fäkta. Då blir det också ljudligt. Eller om alla i en familj är super pratsamma, då kanske alla barn lär sig att överrösta varann?
Jag vet inte om man kan veta i förväg hur det blir? Så för dig blir det bara att vänta med spänning o se. Om Isla blir skrikig o högljudd får vi komma fram med någon bra teori om varför :)
Skicka en kommentar