Alltid då jag varit utomlands blir jag på nåt vis sorgsen av att komma till Finland. Inte av att få vara här hemma med mina nära och kära. Men jag blir sorgsen av att slås av skillnaderna i samhället i olika länder.
På Irland pratade folk glatt i butiken, på restaurangen var servicen glad. Kaffe serverades på terassen trots att cafét egentligen inte var öppet än. Jag hann inte vänja mig vid det vänliga utan blev överrumplad varje gång. Det var bara under det sista besöket i butiken då jag var redo att svara ledigt.
I dag såg jag hur spårvagnsföraren inte kunde öppna dörren för att spårvagnen glidit en meter fram till det röda ljuset. Fortfarande på hållplatsen. Men det går ju inte att öppna. Nog är det sorgligt, det här "de stängda dörrarnas land".
Kanske om man lite bjuder till, kanske någon blir glad i alla fall. Jag vill ju inte gå med på att det här landet är fullt så hopplöst. Vill inte. Trots den lätt hopplösa stämningen. Mordhot och hatprat höjer ju inte stämningen precis. Men kanske med lite kämparglädje och sommarvärme i bakfickan?!
Tankar i vardagen, stora och små. Den som tänker är jag, Micko Lax.
2 kommentarer:
"stängda dörrarnas land", det var ganska bra "sagt". För så känns det ganska så ofta. Men jag har noterat att såhär på sommaren börjar alal le lite mer. Fick till och med höra då några turister sade att finska folket är så glada och vänliga. Så det finns hopp :)
Du har rätt, folk e mycket gladare till sommaren. Min klagovisa är alltid samma o det blir lite tjatigt i längden. Det e bara synd att människor är så "laglydiga" här. För människor är ju på riktigt trevliga och roliga här i Finland oxå. Ett litet: kom in på café fast vi egentligen är stängda! eller Vi glömmer din obetalda spårabiljett den här gången! sku göra gott ibland :).
Skicka en kommentar