Närmast var det väl jag som kom ihåg hur det var för 5 år sedan. Just nu, mitt i natten för fem år sedagn, låg jag klar vaken, domnad i benen, frusen och konstig. Låg ensam i ett rum med flera andra kvinnor som alla hade sina babysar bredvid sig. Jag hade inte min bebbe vid mig. Jag var kejsarsnittad och kunde inte ha tagit hand om honom så han kärrades till kansliet.
Jag låg och lyssnade till BonJovis konsert som spelade några kvarter ifrån mig.
Jag var lite trött på att jag inte fick sömn. Visste ju vad jag hade framför mig. En hel del vaknätter, ett annat barn som också behövde mig. Stor omställning, men samtidigt var ju det just det här jag hade velat.
Han hade kommit till världen, världens sötaste lilla Ian.
Idag firade han sin 5 års dag och imorgon ska det kalasas lite mer. Han har beställt prinsesstårta och kladdkaka.
- Äsch, du kan baka det där som du bakade förra året, för du kan ju inte baka prinsesstårta. O så ska det va kladdkaka, för det tycker Noa om.
Det blir kaka av olika slag, det lovar jag. Tacka vet jag Pirkka som packat in prinsesstårtor i frysen så det blir lätt att uppfylla den lilla önskan.
Fineas, Ferb och Perry önskade honom glad födelsedag.
Så fin o liten var han när han var rätt ny.
2 kommentarer:
Nämen Ian bebbe! Så sööööt! Och bekant body har han på sig också.
Nåmen joo, visst ser han skruttig ut. O bodyn var så fin. Glad att den har fått gå i arv. Fast nu är den ju liten för alla...byyääh.
Skicka en kommentar