Vi hade bestämt att vi skulle ta barnen till borgbacken på fredag. Vi har brukat gå till borgbacken i början av sommaren, helst en vardag. Vi har ofta haft tur, det har varit ganska lite folk och vi har fått åka, hela dagen.
Gissa bara om de hade lovat veckans sämsta väder till just fredag? Ja. O den här gången blev det också det.
Vi funderade, av o an. Ska vi gå eller inte. Borde vi gå på lördag i stället. De har lovat bättre väder då. Men vi bestämde oss för att ta risken. O när vi steg ut ur bilen utanför borgbacken, stod det som spön i backen. Vi tänkte, skit i det. Vi gör det bästa av dagen.
Jag kan nu, en dag senare konstatera, att det var ett gott val.
- Vi var väl utrustade för vädret.
- Det blev lite lite kallt mot slutet.
- Många maskiner har tak, så det går bra att emellanåt åka lite torrare.
- Vi behövde inte köa till någon av apparaterna o det var bara att säga: får vi åka ännu en gång till biljettkontrollören. O det gick bra.
Ett minus var att Ian inte fick åka i bläckfisken. Han var enligt kontrollörer för kort. Det var en stund av sorg då Noa och jag slank in genom porten o åkte. Men ett stort plus var att han tydligen vuxit en eller två centimeter på en halv timme för han kom in på berg o dalbanan. Och ni kan inte ana vilken glädje det blev av det. Resultatet var 10 gånger efter varann. För det var så roligt.
Lyckad dag, allt som allt. Och vi var faktiskt där från kl. 12-20. Inte illa.
Så glada kan man vara trots ösregn o kall blåst.
