Jag gillar att mina barn är som barn ska vara. Jag ska förklara vad jag menade:
Igår när jag kom hem hade de byggt en mad mobil. Nu kanske någon undrar att vad är en Mad mobil. Mad är alltså den där elaka typen i tv-serien Inspector Gadget som jag följde med på Sky channel när jag var liten. Nu visas samma serie på kanalen Juniori, tyvärr dock dubbad till finska.
I den serien finns en elak typ som heter Mad som man aldrig ser. Man ser bara hans arm. Han försöker ta livet av Inspector Gadget, men det lyckas aldrig och han flyger oftast iväg i slutet. När jag var liten och tittade på programmet på engelska sade han: Next time Gadget, next time!
Mina barn har alltså byggt Mads flygmaskin, en Mad mobil. Den har de byggt av den där lådan som innehöll fyllning till vår Fatboy.
I morse lekte de båda med Mad mobilen. Det är det här jag menar med att de är som barn ska vara:
De bygger en 1000 gånger bättre leksak åt sig själv av en pappkartong än någon affär någonsin kan erbjuda dem. Trots att de suttit framför tv-apparaten mer än jag gjorde som liten och trots att de spelat på min iPad mer än jag själv spelat, så har de fortfarande fantasin kvar. Och utan tv skulle aldrig den fantastiska Mad mobilen existera. Tänk på det alla ni som påstår att tv:n leder barnen till helvetet.
När vi gick till dagis hade Ian med sig ett paraply. Han stod på trappan och öppnade paraplyet. När han öppnade det sade han: Go go Gadget sateenvarjo!
En del saker förändras, men Inspector Gadget lever!
2 kommentarer:
Tittidittidii-inspector Gadget, tittidittidi-dii-dii! Jovisst minns man den gode inspektorn. Häftigt att han "lever igen!" :)
Ja det är magiskt att han är tillbaka. Många saker känns hemtrevliga, smurfer, inspector gadget och tja, va mer månne det var?
Skicka en kommentar