Vi råkade gå åt samma håll när vi skulle hemåt. Vi pratade lite livets allvar, den gemensamma stunden vi hade. Hon berättade om att hon egentligen inte kan finska och jag berättade att jag ännu inte vet vad jag ska bli när jag blir stor.
Då stannade hon upp o sade, får jag fråga dej, hur gammal är du egentligen? Och jag sade, ja, det får du. Jag är...och så måste jag fundera...för det slinker aldrig ur mig spontant...35.
Hon stirrade på mig och sade: det skulle jag aldrig trott. Du ser så mycket yngre ut.
Fattar ni, det här är nåt jag lever på. Hon kan ju ha ljugit och sagt det bara för att vara snäll. Det bryr jag mig inte om.
Jag tänker med glädje på det än idag :).
2 kommentarer:
Vetdu, jag fick höra samma idag, av en 19-åring! Hon menade att alla andra i min ålder är såna tanter, hahaa! Detdär tror jag du och jag har gemensamt, vi håller oss relativt ungdomliga (eller barnsliga?). Vägrar bli tanter, kanske? Jag lever iaf på dessa komplimanger!
Ja ja ja! Jag tänker oxå vara glad för den kommentaren. Känner mig ju inte en dag över 25. Kiva att du också fick den komplimangen. Den e du ju värd!
Skicka en kommentar